Gott nytt år!

Några viktiga bilder från 2009.

Bild1, Jag med Ville i magen på BB hos syster min som precis fått lille Liam =).
Bild 2, Ville bara ett dygn gammal... fortfarande på patienthotellet Danderyd.
Bild 3, Ville har precis kommit hem från BB. Goskillen. Pytte...
Bild 4, Ville bara några dygn gammal
Bild 5, Ville är en vecka gammal och myser på min mage.

Nu är det inte långt kvar tills det smäller. I viss mån kan man lägga året 2009 bakom sig och blicka framåt! 2009 var ett omtumlande, speciellt och tjockt år. Vad hände? Det gick så fort allt, I alla fall från det att vi kom hem från BB. Konstigt. Plötsligt har man en pojke som nästan kan sitta och snart kan krypa. Vad hände med det där lilla skruttet man kom hem med? Skruttet med dom taniga armarna och långa benen? Vad hände med Bebis? Det var kort och intensivt och nu ser jag fram emot mycket lek och mys med det här lilla skruttet, som frodas och lär sig saker mest hela tiden. 2009 har förstås mest handlat om illamående, tjock mage, väntan och mötet, dvs Vilmer. Allt har handlat om den där lilla bebisen i magen som sen blev Vilmer.


Det mesta kommer nog handla om lille V nästa år också, men förhoppingsvis blir jag lite mer mig själv igen så att man får kraft att gå vidare i detta alldeles nya liv! 2010 vill jag orka mer, bli mycket mer positiv, känna mig så lyckligt lottad, må bra, leka med Vilmer och njuuuuta! Jag vill njuta! 2010 är mitt "mammaår", jag ska vara mammaledig fram till augusti 2010, så det fortsätter vara en intensiv relation mellan mig och min lilla prutt. Jag ska njuta av den intensiva relationen och skjuta ifrån mig så mycket negativt som jag bara kan. Om det betyder att ta avstånd från sådant som jag tidigare trott att jag inte kan ta avstånd ifrån, så får det bli så! (Det där svamlet blev flummigt och svårt att förklara här, men om jag någon gång skriver en bok...)

Nu ska jag klura ut vad det blir för festlig blåsa ikväll... Jag har Ingen aning och jag kan fortfarande inte få på mig så mycket av det som finns i garderoben... hmm.. Panik? Vi får väl se. Det bli trerätters middag hos några vänner ikväll och jag tror vi blir ganska många små familjer... Jag är trött, men hoppas orka!

Gott nytt år alla fina och hoppas det blir ett fantastiskt 2010!

puss och kram.

Åh hemska naaaatt... (musik: åh helga natt)

Lillgrisen sov inte bra, jag sov inte bra och Jens sov inte heller bra. Skitnatt rent ut sagt.
Just nu vilar han, den lille, men jag misstänker att han kommer att vakna precis alldeles strax. Han brukar reagera på att jag tar fram datorn eller ritblocket och tror att jag ska få "leka lite". Vi får väl se. Tänk vad konstigt det ka kännas ibland.. fortfarande... det här med att jag är mamma och jag har en son. Galet. Det föds barn till höger och vänster just nu, känner många nyblivna mammor, så varje gång någon ny liten bebis ploppar ut kommer en ny liten historia. Då minns man. Det är svårt att glömma, även om jag sakta men säkert börjar förtränga det mindre roliga och rent ut sagt det hemska. För min del så var det mycket jobbigt, men nu när jag kikar på bilder på lilla Gosegrisen när han bara var några veckor, så vill jag bara gråta. Det kan nästan kännas som att jag inte fick njuta ordentligt då, utan måste hitta på att det var så fantastiskt. Jag kan få dåligt samvete... (av så mycket) Han var ju bara så underbart vacker när han var pytte! Det är inte klokt! Vilmer är fortfarande så underbart vacker! Så det är så!

Nu vill jag passa på att gratulera tvåbarnsmamman Sofie som fick sin lille Mingus, barn nummer 2 strax före julafton samt MamaGaia dvs Ylva som fick sin lilla son bara för några dagar sedan, den 28:e. Grattis mammor!

Många små grabbar såhär 2009 eller? I alla fall har många av mina kompismammor fått killar i år...

Vilket babyår! galet. Hur många bebisar á 2009 känner vi... Välkomna: kusin Liam, Arthur, Disa, Julia, Frans, Vinzent, så kom ju Mingus, Viktors lilla Elisabeth och Ylvas lille "Unge"nu i december och i januari kommer några till! MIn kusin i Finland får också en liten knodd snart! (Hoppas jag inte missat någon nu...) Herrejösses. Grattis alla föräldrar.

Jag somnade vid halv tre och vaknade ...

Gosegrisen.

(först vid klockan halv 7, när Vilmer åt frukost) klockan tio ungefär!
Fantastiskt. Det är nämligen såhär att jag "sovit"på soffan i vardagsrummet, eftersom jag haft min förfärliga hosta. I natt hostade jag inte, men jag sov på soffan. Det var lugnt och skönt och tryggt att veta att Jens tar hand om Vilmer inne i sovrummet. Vi har ju inte lärt oss att slappna av till 100% bär det gäller Vilmer på nattetid. Han låter ju en hel del fast han sover och så... Det krävs träning och han behöver väl ett eget rum kanske. Det kommer. Jag har aldrig haft eget rum, men just att komma ifrån föräldrarna, det kan vara bra. Sen, om hundra år.

Nu är klockan tio på kvällen och Vilmer har precis somnat i min famn och blivit "dumpad" i sin säng. Nu kan man sitta och göra lite vad man vill. Jag är trött. Jag vill sova. Men jag vill också göra egna saker som att rita lite, eller skriva. Vi får se vad det blir efter dessa korta rader av flams.

Såhär fint hade vi det på julafton. Jag kan säga att bordet fylldes med en himla massa "gottigheter" (jag är som hon som kommit på ord som pördigt! haha... hittar på egna ord! Det ni, alla två som läser!) och även om det kanske var en extra lugn jul med sömniga förkylningar, så var det himla mysigt.

-Rita?
-ja, jag tror det...

Jag och Vilmer gosade så vi blev tokiga för några timmar sedan...

...sen däckade han i sin säng!
Myskillen! Så mysig, så glad och så busig...

Huvudvärken består och sömnbristen lämnar påsar under ögonen...

... påsar stora som konsumkassar.

Idag tog vi oss utanför lägenheten och ut i snöyran. Det var så skönt. En tvåtimmars promenad borde vara en bra början för att bli av med lite extra av det som julmaten lämnat kvar på kroppen. Jag har inte skrivit så mycket för att orken eller/ och tiden inte funnits, men också för att skrivtorkan kravlat sig fast vid fingertopparna samt inne på hjärnan. Det blir nog bara en kort snutt nu med.

Julisar. Jag listade för flera veckor sedan ut att jag och Jens köpt likadana julklappar till varandra och jag gissade rätt. Knäppt va!? Vi hade båda beställt ett Wii fit balance board på nätet, för att addera prylar till våran gigantiska tvmöbel. En kommer vi alltså lämna tillbaka. Tanken är i alla fall vi ska börja tänka på hälsan. Jens är ju redan duktig och joggar två gånger i veckan (han försöker göra det två gånger i veckan och har lyckats många gånger!) och i och för sig promenerar jag ganska så mycket ändå plus att vi springer runt med Vilmer och svettas. Wii balance board är i alla fall ett sätt att träna på hemifrån. Vi får väl se. Det såg lite skoj ut och så, men som sagt vi får väl se. Min mamma är ju ett... träningsfreak och rån henne fick jag hantlar så nu är det bara att köra! Here we go! Ja eller sen... när allt godis är slut och så.

Nu orkar jag inte skriva mer.
pace!

Seg annandag.

Nu är det snart slut på den här julen och inom kort är det år 2010. Många fina klappar har öppnats och mycket god mat har tuggats. Mer mysig information kommer sen... nu tillbaka till ett riktigt segt lugn i mysig julmiljö.

Dan före dopparedan.

Vilmer provade lite katrinplommon idag.
(Han tycker mer om potatis, majs och morötter, men visst slank det ner någon sked.)

Julestrumpor.
(Tomten har redan varit där...)

Julgranen.
(och julhunden)

Nu börjar det likna någonting, nu börjar det likna jul. Julgranen står på sin plats och julstrumporna hänger rätt. Vilmers farmor kom för en stund sedan och jag tänkte passa på att vila. Skönt. Just nu känns det skönt. Vaknade nämligen med migrän vid tre i natt och den höll i sig långt in på denna dan före... och hostan hänger ju kvar även om den är betydligt mindre störande. Nu ska jag försöka koppla av och vila en stund. Imorgon ska bli en mysig dag tillsammans med min fina lilla familj och Vilmers mormor och farmor!

God jul 2009!

Snorigt, hostigt och slemmigt.

Kul? Inte alls.
Hoppas bara att vi alla mår bättre på julafton då Vilmers mormor och farmor ska mysa med oss här hemma. Det är inte så kul att mysa med sjuklingar och just nu är vi alla tre inte direkt på topp. Inte på vårt "a-game" så att säga. Jag däckade dock igår kväll och sov några timmar! Trodde jag hade sovit i flera dygn när jag vaknade men det hade gått ungefär två timmar... konstigt! Fast det var ganska skönt ändå. Nu gäller det bara att pumpa lite mjölk då och då. När jag väl gick upp imorse kände jag mig lite väl lik Dolly Parton. (är ju inte så van vid de här små melonerna och snart är de nog väck igen=)

Nu ska jag fortsätta min städning som påbörjades igår. Känner mig ändå hyfsat pigg.
ps. Igår satt Vilmer i sin fina matstol och han satt så tjusigt! Gullegrisen! Han har aldrig suttit stadigare... Nu måste vi bara lära honom att inte äta på mig...

Det som saknades var en julgran och en krubba...

I helgen skapade jag en liten liten liten krubba och imorgon ska granen plockas ut ur mängden, betalas och julpyntas!

(Det var verkligen mysigt att hinna med lite pyssel igen!)

Hostmedicin.

Nu har jag fått mig min hostmedicin. Jag hoppas så att den ska fungera, måste ju få sova lite i natt. Under tiden då jag tar medicinen ska jag inte amma eftersom det är rådet som ges i FASS, så nu är det bara att hoppas att det fungerar med ersättning och lite morotspuré. Hoppas! Lilla fina Vilmer...

Tredagarsfix och sen är det julafton!- are you kidding me?

Vad hände? Nu är det bara några få dagar kvar till julafton. Det är så fint när man tittar ut... snö, snö och ännu mera snö! Har inte sett så här mycket snö på flera år. Fantastiskt. Mys!

Tre nätter utan sömn men med hosta. FY! Det har varit tre riktiga helvetes nätter. Jag har hostat så grannarna har vaknat. Som tur är så har Vilmer sovit gott i natt och inte störts för mycket av mig. Det hjälpte kanske att hosta i kudden ändå. Klockan 11 har jag tid nere på vårdcentralen. Måste få hostmedicin! Det tar så mycket på krafterna att hosta och man har ont överallt. Vilmer är också förkyld. Han hostar lite och är snorig. Stackars liten.

En sorglig nyhet: Brittany Murphy död. Filmen Clueless är en ganska usel film egentligen, men jag måste nog erkänna att jag såg den många gånger då i slutet på 90-talets, samtliga gånger tillsammans med Lina. Den inspirerade oss till att rita kläder och skissa på klädesmärket Malina, ett märke som vi aldrig gjorde något av...

Nu ska jag byta blöja.

Jag tänker inte klä Vilmer i rosa klänningar...

...men när TV-reklamen lyder: "För tjejen: tre nummer av veckorevyn för xx kronor och för killen: fyra nummer av Teknikmagasinet för xx kronor", så undrar man ju lite hur långt har vi kommit egentligen när det gäller det här med att dela in oss i olika fack? Tjejer pratar hästar och tamponger och killar pratar teknik och fordon? Ja så måste det vara. Jag vet inte... jag bara undrar.

Pssssssst!

Den tredje advent har passerat och snart är det julafton. Första julaftonen med en Vilmer. Även om han inte kommer bry sig eller minnas, så känns det lite extra mysigt och i helgen ska julgranen inhandlas och pyntas. Mys!

En Edward Blom minime!? - Hjälp!

Idag blir Vilmer fyra månader. Detta firades med pompa och ståt, d v s med potatis - och majspuré på burk. Lyxigt. Vilmers första smakprov på "riktig" mat. Vilmer gillar mat. Folk har pratat om hur roligt det är att titta på bebisen när han/hon äter för första gången, alla roliga grimaser och å vidare. Vilmer smakade på maten som om han aldrig gjort något annat. Bra eller anus? Jag vet inte, men han var otroligt söt även om han inte gjorde några gulliga grimaser. Däremot såg jag min framtid... en kladdig sådan! Eftersom Vilmer såg så matvan ut dyker bilder upp i mitt huvud på en liten mini-me av Edward Blom eller Carl-Jan! Hjälp! Nä då, inte med mig som mamma. Nu är det i alla fall gjort. Vilmer har äntligen fått sig en sked puré. Det kändes ganska stort och det gick bra. Jag vet att mina bröst inte kommer att få någon längre vila utan ska kombineras med dessa pyttesmå portioner, men jag kan se en framtid utan att behöva stå för maten. En framtid som jag ser fram emot men som jag också känner mig lite vemodigt nervös inför. Det kan stundvis vara fantastiskt att amma, det är liksom min och Vilmers lilla "moment", plus att det betyder att Vilmer blivit så stor när han inte ska amma längre. Det är dit jag är på väg och det är dit man måste gå och det är därför det är så spännande, roligt och lite kusligt. Spännande.

Vi är lite sjuka här hemma. Jens är hemma från jobbet och hela lilla familjen på tre är lite däckad. Det handlar om lite halsont, snor och slem. FY! Igår lagade Jens en supergod "chicken soup" för att det äter de alltid i filmer och då blir man frisk? Vi hoppas i alla fall att vi blir bättre snart, så man orkar gå ut och njuta lite av ljuset från snön i kylan. Det är trist att vara sjuk.

I januari är det dags: Babysim!

Äntligen har jag tagit tag i det hela och anmält oss till en kurs i Babysim med början den 17 januari (samma dag som min syster fyller 16 och Jens mamma fyller år...). Ser verkligen fram emot det! Har hört bara bra saker. Senast jag var på babysim var tillsammans med just min lillasyster som snart fyller 16! Hahaha... det var alltså... 16 år sedan och jag var 12. Jag minns det som en trevlig upplevelse. Häftigt liksom. Och Nu ska jag babysim med min baby.

FYI: Malin har namnsdag i dag och det är nobelfest.

Jag har lite ont i halsen. Jag vill inte bli sjuk. Det skulle ju innebära en smärre katastrof eftersom det finns en del att pyssla med här hemma inför bland annat julen och så vill man ju orka med Vilmer utan att sucka var femte minut. Vilmer har varit ett trevligt litet mys idag och just nu sitter han och Jens i soffan. Båda har somnat. Jag vill också sova, men känner att det är lite slöseri med tid, som vanligt. Har visst fortfarande inte lärt mig att softa ner och njuta... bara njuta av den här tiden (som många säger att man bör). Nu när de sover får jag lite egen tid här inne i pysselrummet, eftersom vi bestämt att vi ska äta pizza (fast vi inte har råd...). Ändå sitter jag med famnen full av julisar, julklappar på töntspråk alltså. Det har gått så bra med julisarna till Jens att jag nu nojar upp mig med att det kanske är helt fel. Allt kanske är helt fel. Ska nog lugna mig lite nu... Det blir bra. Ett problem i taget som till exempel vad ska jag välja för pizza?! är galet hungrig nu och jag vill välja något annorlunda. Vi får väl se.

Vilmers gapskratt - mina tårar

I lördags var jag på min systersons dop hemma hos familjen på Lidingö. Jag hade på fredagen sprungit runt i Mörby centrum som en liten tok och hetshandlat bland annat skjorta och jeans till Vilmer. Jag hittade en svart och vitrutig lite "casual" skjorta på H&M som jag fick för 25 kronor (efter att ha letat fram kupongen med 50% rabatt... haha...snålis) och jeansen fann jag på åhléns. Kläderna var toppenfina! Det var Vilmers första skjorta och hans första jeans och han blev supersnygg till dopfesten. Även Liam (som min systerson heter) var fantastiskt fin i sin rutiga skjorta och slips. Skjortorna var ganska lika och kusinerna var också ganska lika faktiskt. Båda killarna är riktigt coola killar.

På lördagskvällen var jag på inflyttningsfest hos min gamla gymnasiekompis Alexandra och hennes Martin. Jag var på festen barn - och sambofri och det var ännu ett steg mot en mer social vardag. Det var precis lika jobbigt att ta sig dit som det varit de andra gångerna då jag gått "ut", men när jag väl var på plats funkade det. Det tog dock en stund att bli varm om kläderna och nervositeten släppte hyfsat sent, men den släppte tillslut. Jag kikade förstås på mobilen några gånger och en gång var det missat samtal från Jens. Jag ringde upp. Det visade sig att Vilmer fått en skrattattack som varat i hela två minuter den kvällen och jag missade det hela. Han har aldrig skrattat på det sätter förut. Det lät fantastiskt mysigt och på söndagen klämde han fram ett litet apskratt förmodligen för att han visste att jag var ledsen som missade det första. Det var fantastiskt!
Denna gång var jag hemma vid tvåtiden, efter att jag haft en trevig kväll med "K-holmen bruttorna", som släppte loss till 90-talshitar med Orup och Kicki Danielsson (hmm?).

Andra advent är förbi och julen närmar sig med stormsteg. Mina julisar till Jens är klara och jag känner mig hyfsat nöjd.

Vi har varit på Öppna förskolan två gånger denna vecka. Både i måndags och i tisdags besökte vi förskolan. På måndagen, då med gruppen för 0-6 månaders, var Vilmer trött och sov under hela sångstunden. Tror inte han imponerade särskilt mycket på de fyra små fickorna på filten. Igår höll han sig vaken och eftrsom det var barn mellan 0- 1 år så fascinerades Vimer av de lite större barnen. Jag tror att Vilmer tror att han är äldre än vad han är. Han tror till exempel att han kan gå och stå... Det funkar riktigt bra där borta och jag märker hur Vilmer märker att han är bland andra barn! Det är kul att se honom där. Sen när man kommer hem är han helt slut. Så gulligt. Klart att det tar på krafterna. Han var ett riktigt gos igår kväll. Han låg i sitt babygym och skrattade högt. Vilmers gapskratt får mig att börja gråta. Det är så vackert.

Idag blir det lugn och ro här hemma. En gammal kompis kommer på fika och Vilmermys.

Lyxigt Julbord och trevligt sällskap!

Igår var det julmiddag med jobbet.

Det var mycket trevligt igår och jag kom hem nöjd, trött och nykter vid halv tolv. Vi var på Bockholmen ( http://www.bockholmen.com/ ) och där serverades en trevlig julbuffé. Jag måste säga att jag känner lite sådär när det gäller bufféer, speciellt nu vid svininfluensatider, men det var fräscht och gott och jag åt lagom och drack gott vin! Ljudnivån var hyfsat hög och efter många trevliga samtalsämnen blev jag alldeles hes. Jag blir lätt hes. Tänk att det blev middag på Bockholmen, cirka tio minuters promenad hemifrån! Det var ju toppen och jag kunde slappna av ordentligt. När jag kom hem gosade jag och Vilmer ner oss i sängen och i natt var en hyfsat bra natt. Jens och Vilmer hade haft supermysigt!

Nu ska jag klä på gos lite och ta mig ut. Jag ska hämta den sista julklappen till Jens som jag beställde häromdagen.

Vilmer och elefanten Leif.

Sol idag igen! - Underbart.

Man behöver verkligen solen nu. Det gäller bara att komma ut innan den försvinner, så man får i sig ljusets vitaminer. Just nu känns det nästan extra viktigt. Jag har ju haft några riktigt jobbiga nätter och dagar med Vilmer denna vecka men så i morse kände jag igen min son igen. Han vaknade med ett leende och pratade hela morgonen. Han fick "promenera" lite i lägenheten och nu vilar han med sin elefant Leif under armen... Det känns underbart. Peppar peppar! Jag hoppas så att han mår bättre nu ... på riktigt! Även natten var mycket bättre, så allting pekar på att han fått lite ro i kroppen igen. GUllegrisen.

Jag är nervös. Ikväll ska jag ut med jobbet. Vi ska på någon slags "julmiddag" på hemligt ställe. Det är så knäppt men det känns jobbigt i hela kroppen inför den här utgången. Undra varför det känns så fortfarande. Jag tvivlar absolut inte på att Jens och Vilmer klarar sig det är nog snarare mig själv jag blir orolig för. Jag känner mig inte lika social som jag gjort tidigare och jag känner mig trött, sliten och inte så snygg heller för den delen. Det kan ibland kännas som att man absolut inte vill ta sig ut bland folk. Jag får liksom lite ont i magen och känner mig nervös och det är jättesvårt att förklara. Jag har ju varit på en fest och då var jag ute till klockan ett. Det gick bra, men känslan innan jag kom ut var hemsk. Jag tror att jag inbillar mig en massa onödiga konstigheter och så är jag fortfarande så känslig. Jag är nog lite rädd för min känslighet. Jag känner mig fortfarande inte helt och hållet som mig själv, inte till 100 %. Jag klarade ju av bio en kväll också... barnfritt... och det gick alldeles utmärkt. Jag ska försöka att tänka positivt och inte hamna i "negofällan" under dagen. Jag ska ju inte bli så sen heller, eftersom Jens måste upp och jobba imorgon. Det känns i alla fall skönare nu när jag vet att Vilmer mår lite bättre igen.

Det känns som att jag ska gå ut för första gången någonsin och det skal bli trevligt att träffa arbetskamraterna och förhoppningsvis äta god mat. Tänk att gå på restaurang! Bara det känns helt... galet.

Nu ska jag ringa min syster Matilda som fyller 23 idag!
grattis sötnos!

En intensiv eftermiddag.

Tidningen Mitt i Solna kom idag.
Kolla in lillkillen.

Vilmer har varit lite extra grinig nu i flera dagar och vi är nog båda helt slutkörda efter sömnbristen. Därför var det extra roligt att Vilmer var på hyfsat bra humör idag på öppna förskolan när vi var på en liten "mammaträff". Just nu ligger Vilmer i sitt babygym och sover lugnt och fint. Det var några dagar sedan jag såg honom såhär lugn i kroppen, det känns tryggt och skönt. Även om han snart skulle vakna och vara sådär grinig igen, så vet jag att han vilat ordentligt en stund nu och det är toppen.

Vilmer vaknade och skrek. Han skriker som en tok nu för tiden. Högt, som om hela världen håller på att gå under. Vi lekte dock en stund med hans stora elefant Leif och kom till 45 elefanter i sången tills han blev skogstokig igen. Just nu ligger han och snarkar i min famn. Här kundehan tydöigen få ro igen. Jag är så matt och tom och hungrig. Jens har kommit hem och nu lagar han potatis och purjolökssoppa. Mums.

Nico och Lina, vi får ta igen det här och ses en annan dag istället! Snart!!! Krya på dig Nico oh vila upp dig Lina, så ses vi snart! kram!

Nu;mat.

Glad första advent (igår)!

Lite första adventpyssel blev det ändå.
Hade inte så mycket julprylar som jag trodde, men julen kommer med granen! Då blir det jul här hemma må ni tro.

Igår kväll ordnade jag med glögg, julmust, pepparkakor och ädelost på julbrickan. MUMS! Det blir så mysigt med levande ljus och glöggdoften. När jag bodde i Barcelona hittade jag ett litet litet fik, som låg gömt inne i gotiska kvarteren, där det serverades glögg. Det var fantastiskt. Jag gillar glögg. Det var speciellt gott där. Förmodligen för att man fick sådana fina minnen och det kändes lite som att ha kommit hem igen. Ibland kunde det bli kallt och ensamt helt enkelt.

Vi ska fira jul här hemma. Man vill ju liksom påbörja lite egna traditioner nu när man har en liten Vilmer. Julen är ju ändå ganska mysig och den blir ju bara roligare nu med Vilmer. Ännu roligare nästa år och året efter det och så vidare... Tänk vad kul med jul nu när vi har Vilmer. Julen är ju för barnen, eller så kan det i alla fall kännas.

Den här veckan är fylld av trevliga uppbokningar/möten och nu ska jag försöka organisera mig i vårat "nya" vardagsrum. Jag möblerade om lite igår och det blev faktiskt r,iktigt bra.

Till sist en liten kommentar om el clásico igår: Viva Barca y viva Ibra! Que guay y que buena idolo. Espero que todos mis amigos por alli, que son muy contentas hoy! Abrazos de Suecia. Vemos muy pronto, si o no!? ;)

GRATTIS MAMMA (och Linas mamma)!

James Taylor.

Idag är det min mammas födelsedag och jag ska pallra mig hem till henne senare. Jens skulle gått på bio med några kompisar men det verkar bli inställt så då får han helt enkelt haka på oss! Det ska bli mysigt. Vi ska äta lite soppa och jag hoppas mamma kompis kommer vara där. Det var så längesedan jag träffade henne och det ska bli kul att få "visa upp" Vilmer.

Har precis stressat i mig ris och fiskpinnar. Kom att tänka på det här om dagen, att man gör allting så fort nu för tiden. Jag har nu på morgonen/förmiddagen matat Vilmer, städat hela sovrummet, möblerat om lite, underhållit Vilmer, druckit kaffe, matat Vilmer, städat i köket, tömt och fyllt diskmaskinen, underhållit Vilmer ännu mer... kanske matat V igen... och nu har jag ätit lunch och just precis nu sitter jag med en stor kopp kaffe och en liten bit mjuk pepparkaka. Man måste få belöna sig också... Där emellan har förstås Vilmer gnällt, myst och blivit bytt på!

Just nu sitter han i sin babysitter och jag sitter bredvid på golvet med min stora kopp kaffe. Oprah är på tv:n som sällskap (bra eller dåligt...hmm) och snart tappar lillpojken tålamodet. Oprah är mest på för att hon snart kommer att ha James Taylor som gäst. Jag och Jens var på Cirkus och såg James Taylor för några år sedan. Det var en underbar konsert. Personligt, mysigt och hela kvällen hade en skön stämning!

Igår tog jag fram mitt fina stafli! Jag fick det i födelsedagspresent av Jens i januari i år, men har inte ens provat det. Då låg vi nämligen båda två i kräksjukan, så det blev inte så mycket firande. Det är perfekt, helt perfekt. Jag hann inte måla så länge igår men känner att jag har stor lust och det är skönt. Skönt att vilja igen. Har ju på mina promenader fotograferat med min mobil, olika platser och saker som gett mig inspiration till att skapa. Jag hoppas hinna kreera lite i helgen, men vi får se.

Nu är det dags att underhålla och stimulera igen och försöka dricka lite kaffe. Nu är det James Taylor.

Mexico.

Tack för trevligt sällskap!

Tack Veronica och Julia för det trevliga besöket i går. Det var mysigt. Det är alltid trevligt att prata bebisar med andra som har bebisar =).

Väntar på fikabesök!

Är galet kaffesugen. Har bakat äppelkaka. Har laddat kaffekokaren. Det är hyfsat städat här hemma. Snart kommer fikabesöket. Mums!

Ska fika med en trevlig Sundbybergmamma och hennes lilla dotter idag. Ni är hjärtligt välkomna. Alldeles strax kommer de.

Jag minns Vilmer. Här två sekunder efter att vi kommit hem från BB. LITEN och SUPERSÖT!
Lilla lilla fina Vilmer.

Middagsbjudningen.

Tack för suuuuuuuupergod mat Jens!

Ingen matning på natten!

psssst... Har ni sett så trevligt:
http://www.tackfilm.se/?id=1259001761406RA14

Vad har hänt? Vilmer sover bättre än någonsin. Visst vaknar han till lite ibland, men han behöver inte äta utan kanske bara snutta lite på nappen. Vi är på god väg mot helt klart bättre nätter med mera sömn! Det känns overkligt på något vis, men väldigt skönt. Det må handla om enbart de två senaste nätterna men det känns som att det är en början på någonting bra. Det är bara att fortsätta "träna" helt enkelt. Gosekillen! Duktiga Ville! =)

Idag körde vi en tvåtimmars promenad till Stora Skuggan. Så himla skönt och så himla mysigt. Där hängde jag med dagis ibland. Alltså för ca... 25 år sedan eller så.

Fredagsmys.
I fredags blev det äntligen myspys hos Alexandra och Arthur. Nu möttes småkillarna på ett sätt som de aldrig mötts förut. Arthur tog tag i Vilmers hand och de tittade nyfiket på varandra. Det var fint. Vi fick också bekanta oss lite med Ninas lilla Vinzent på sex veckor. Hur söt som helst. Alexandra och Nina är mina fina kompisar från gymnasiet och där satt vi och fikade (som vi gjorde galet ofta då) fast nu med bebisar... det var lite konstigt men ändå häftigt! Tänk att vi tre skulle få söner samma år. De bor i samma hus nu och lite avis blir man. Skönt att ha en vän så nära och speciellt nu när det är barn med i bilden. De kan gå ner på gården med en termos kaffe och sitta och snacka medan killarna leker... mysigt. Det är någonting jag saknar här där vi bor, en gård och gamla goda vänner.

Lördagen spenderades på så sätt att vi ÄNTLIGEN fick upp viktiga krokar på viktiga platser här hemma. Fantastiskt. Vi tog hit min bror som tydligen är en hejare på sådant och han äger även jordens största borr (eller ja...ni förstår) och vips så har vi lite krokar och hyllor på plats. Det var ändå i mars som vi flyttade in. Sen blev det en hyfsat spontan middagsbjudning och min syster och hennes kille var här och min mamma med. Det var trevligt. Mindre trevligt är att vårat Xbox pajade .... hmm... Men det ordnar sig.

Nu är jag supertrött efter en lekfull dag. Har hållt igång mig och Vilmer en hel del idag. Vi har "lekt" och "pratat", ni förstår, det kan ta MYCKET på krafterna det här med att nästan leka och låtsasprata...

Ciao.

Igår tvättade jag kalsonger.

Varför är det bara jag som ser så trött och sliten ut av alla nyblivna mammor!? Vad är hemligheten vänner? Så känns det i alla fall. Jag är fortfarande som ett litet vrak om dagarna och jag känner mig inte alls som mig själv än. Det har nu gått över tre månader. Det går förstås upp och ner. Vissa dagar känns mycket bättre än andra. Idag känns det lite bättre än igår. Jag blir så trött bara, så trött och irriterad på mig själv. Tålamodet tryter och jag vill spola framåt samtidigt som jag inte vill missa något. Jag missade tillräckligt under de två första månaderna då humöret inte gick att lita på för fem öre. Jag känner mig som en sliten, morrande Stinky... Ursäkt efter ursäkt slinker ut för att slippa gå utanför dörren med dessa trötta steg, fast jag vet att jag mår bättre när jag väl kommit ut, oftast. Igår tog jag en skön promenad och det var så skönt. När Jens väl kom hem från jobbet ville jag inget hellre än att lägga mig och sova, men istället fortsatte jag pyssla med det ena och det andra för att hinna med. Jag har fortfarande inte anammat lugnet ordentligt. Jag har förstått att jag inte bör stressa så mycket, att det inte går att bestämma exakta tider och stressa på bussar hit och dit. Man måste eller jag måste ge mig mer tid helt enkelt. Allt kanske inte går som planerat. Jag trodde inte jag var så planera innan men det verkar som jag varit mer beroende av planering än jag någonsin trott fast då gällde det ju också bara mig. Jag kunde göra vad jag ville när jag ville. Det är så annorlunda nu. Inte så konstigt.

Det mesta fungerar förstås, man får det att fungera och Vilmer är så go! Som en liten ängel jämfört med för någon månad sedan då han var lite väl skrikig ibland...

Jag är trött, men idag är det en lite bättre dag och jag ska tänka positivt! Det är något jag övar på så gott det går och så ofta det bara går. Jag vet att jag gör mitt bästa och jag ger självklart inte upp. Är fortfarande nyfiken på andra mammor... hur kan alla se så pigga och fräscha ut? Hur gör ni? Är ni pigga och fräscha eller är det bara till det yttre och hur gör ni i så fall? Haha... Jag är helt enkelt trött på att känna mig sliten och framför allt på hur jag ser ut. Nu är det som det är och så kommer det kanske att vara ett tag. Det är bara att inse och kämpa på.

Paniken i kroppen kommer ibland... jag gillar inte panikkänslan som kommer med skamkänslan och vill inget hellre än att slippa dessa känslor, men de kryper sig fram och är svåra att undvika. Känslan är svårförklarad och ganska obehaglig och brukar sluta i tårar... Jag är van vid tårar. Ledsna som glada och tårar kan vara nyttiga och sköna ibland. Jag måste helt enkelt försöka borra in det i hjärnan, att vissa dagar är helt enkelt mindre roliga och det borde de få vara utan någon som helst panik. Igår tvättade jag kalsonger, men jag hämtade ut fantastiskt fina bilder på min son och albumen växer och växer. En tråkig sak och en mindre tråkig sak, en ganska trevlig sak faktiskt... =)

Vi hade en lite bättre natt igen och natten speglar sig över nästkommande dag... I morse när Vilmer vaknade bredvid mig i sängen, låg han där med ett stort leende och så gurglade han fram något och så somnade han igen efter en stund. Han såg så nöjd ut. Det är då man vet att det är värt det.

Vilmer och hans dubbelhaka är finast! Finast i världen... och nu ska jag byta lite blöja och gosa lite med min son.

Pace!

Höjdpunkterna är få men uppskattade.

Hitta Vilmer!
Här vilar Vilmer och jag sitter bredvid på golvet med datorn i knät.

Dagens höjdpunkt hade varit att äntligen få träffa Alexandra och Arthur efter allt för många ombokningar, men Vilmer var fortfarande så labil i morse, efter en lite jobbig kväll och natt, så jag bokade om träffen... igen. Det måste bara bli av denna vecka, det är inte klokt annars. Önskar ibland att jag bodde närmare mina kompisar med barn... speciellt nu när de ändå är några stycken som är mammalediga. Här ordnas det inte ens mammagrupper just nu eftersom all personal etc behövs för att vaccinera mot svininfluensan... Galet! Jag är väl kanske inte en typisk "mammagruppsperson", men jag hade ändå sett fram emot att se vad det var för folk. Kanske hade där kunnat finnas någon trevlig promenadmamma ändå! Det finns en öppen förskola som jag funderat på. Har ett schema och allt, men jag tycker det är lite läskigt och har ännu inte kommit iväg. Alexandra med familj har flyttat in i ett nybygge och där bor åtminstone två tjejer till från gymnasiet varav en fick en son för bara några veckor sedan. De kan ha som en egen mammagrupp fast med bästa kompisar. Lite avis blir man. Hoppas komma iväg imorgon eller fredag!

Dagens höjdpunkt blir istället att efter klockan två gå till Ok-macken och hämta ut fotona som jag beställde här om dagen. Det ska i o f s också bli kul. Pappersbilder är mycket trevligare än att sitta framför datorn och jag har ju satt igång mitt trevliga "fixa-i-ordning-fotoalbum-projekt". Det är kul. Vilmer ska få sina alldeles egna album med bilder från första dagen och framåt.

...såhär någonting kan det se ut...
Det lilla fotoalbumet med elefanter på är Vilmers!

Sprutor - blä!

Före avfärd till BVC.

Stackars liten. Idag var vi på BVC och lilla V fick två sprutor. AJ! Nu sover han och sover och sover... Det måste ha tagit rejält hårt på lille killen. Han har ju så starka ben eftersom han älskar att stå upp hela tiden och när han fick sprutorna spände han sig något så enormt... så barnmorskan tror att han kommer att bli svullen. Stackars liten Det måste ha gjort jätteont. Han grät och skrek som jag aldrig hört honom gråta och skrika. Skönt att Jens var med. Vi är båda lite känsliga för sånt här så vi behöver varandra. =) Jag känner mig så elak. Jag kommer ihåg plågsamma sprutor eftersom jag är allergiker och speciellt en gång då jag var på Skansen med dagis och vi var vid stallen. Mina ögon svullnade upp till små bollar och pappa fick hämta mig så att vi kunde åka till sjukhuset. De sprutorna och den upplevelsen glömmer jag aldrig. Jag har inga problem med sprutor idag och misstänker att Vilmer inte kommer att komma ihåg dessa men jag lider med honom i alla fall. Nu är Vilmer 64 cm och han väger 6860g. Inte konstigt att det börjar bli tungt.

Vilmer vilar och vilar... Fina fina Vilmer.

Bebisar:

http://www.youtube.com/watch?v=XQcVllWpwGs

Åh en sådan trevlig och LUGN helg...

Efter all sömnbrist behövdes det lugn och ro denna helg. I fredags var det kanske en aningens stressigt då vi hade en liten middagsbjudning här hemma.Jag provade på fondue för första gången och det var riktigt trevligt att fylla vardagsrummet med fint sällskap! Det var skönt att känna sig lite... levande igen... och prata med andra vuxna människor! =) haha... och det var extra trevligt att vara här hemma. Det funkade hur bra som helst med lille V och Jens var mycket nöjd. Tack alla som var här.
I lördags däremot var det sängen och soffan som gällde nästan hela dagen. Jag gick upp och städade medan Jens låg däckad bredvid en snorig pojk. Sen tog vi det lugnt hela långa dagen och det var underbart! Igår blev det långpromis i botaniska trädgården och ännu mera lugn och mys! Det blev en helg i min smak. Precis vad jag behövde efter den hårda veckan. Jag är lite ledsen för att jag glömde bort fina Nico (eller egentligen glömde jag bort vilken dag och vad klockan var), som jag bjudit hit på fika, men så bara funkade inte hjärnan denna helg, så det får bli en annan dag. Puss Nico! Jag är också lite ledsen att jag missade firandet av min kompis Sverker... nu 31... i lördags! =) Grattis Sverker.. igen. Vi får ta en liten öl någon dag snart! Jag orkade bara inte. Jag orkade knappt ställa mig upp och ögonen var formade som små streck med stora påsar under. Tror de gått ner lite nu, men visst sitter lite trötthet kvar i kroppen. Man är ju liksom aldrig riktigt superpigg.. Eller jag är inte det i alla fall. Vi väntar in samtal från Alexandra som ska vaccinera lille Arthur idag. Artgur är ju sex månader och får ta svininfluensasprutan... När det är gjort ska jag och Vilmer åka till de och dricka kaffe och mysa en stund. Längtar.

Idag blir Vilmer 3 månader! Hurra! Tiden går så fort. Imorgon ska Vilmer vaccineras, mätas och vägas.

Nu ska vi nog ta och "get dressed" ändå! Omedelbums.

By the way... idag är det...

Lycka till alla ;)!

Vilmer hårdtränar.

Vilmer är fortfarande förkyld och även om vi inte sovit ordentligt på hela veckan är han helt inne i sin träning. Detta är en grabb som vill kunna röra sig själv så fort som möjligt. Han var ju mycket rörlig i magen också, så det verkar ju stämma att bebisar fortsätter i samma anda när de kommer ut. Han ger inte upp och är en pigg liten filur trots sin snoriga snok!

Jag är så slut i huvudet nu. Detta har varit en tuff vecka med alldeles för lite sömn. Ikväll ska vi ha middagsgäster. Några av Jens bästa vänner kommer på besök och det ska bli trevligt. Hoppas bara att man orkar hålla ögonen öppna. Det ska dock bli skoj att äntligen fylla det stora ovala bordet i vardagsrummet med god mat och trevliga människor.



Det blev ingen träff med Alexandra och Arthur igår utan förhoppningsvis på måndag. Det ser jag fram emot.

Vilmer vill stå och gå!

Vilmer "står" med hjälp av mammas armar...

Vilmer vill verkligen! Han är galen... han vill stå (han tror nog att han står själv) hela tiden tills han blir paniktrött och somnar.

Jag vill ha kaffe nu!

... men V har somnat mitt i maten, i min famn och det är så mysigt att jag inte vill flytta på honom.

För lite sömn och för mycket snor!

Hjälper Vilmers täppta näsa.
Måste dock springa ner till apoteket och inhandla .. sugen..
det sägs att den fungerar bra.

Vilmer är dunderförkyld. Han har gudskelov ingen feber, men snoret har tagit över hans små näsborrar och slemmet har satt sig fast i halsen. Han har svårt att andas när han ligger ner och därför har jag sovit ungefär tre timmar i natt... och igår natt. Han hostar. Det låter så jobbigt och jag lider med lille V. Tänker på hur jobbigt det är att själv vara alldeles täppt, fy! Tänk att vara så täppt när man är tre månader och inte kan snyta sig eller harkla sig. Stackars liten. Just nu plågas han av sin dagliga dos av irriterande hicka också. Det var just snällt. Han kan väl få slippa hicka någon dag, speciellt nu när han är så förkyld.

Idag övervann jag en rädsla som suttit djupt inom mig en längre tid, att ta tempen på min son. Det gick bra och jag är glad att meddela att han inte hade någon feber. Nu vet jag att jag visst klarar av det och Vilmer var världens snällaste och lugnaste. Började tro att han skulle hata mig efter alla näsdroppar och koksaltslösningar jag tvingat in i hans lilla snok, men det verkar som att han på något sätt förstår att det hjälper och underlättar.

Även om lille V är förkyld tog vi en liten utflykt igår. Det är viktigt och det är skönt att komma ut lite. Vi träffade Marita och Frans på min gamla arbetsplats där vissa vänner fortfarande kämpar på. Speciellt fina Maria! Det var kul att träffa Maria. Marita är också en gammal arbetskamrat (för längesen) och en mycket gammal kompis till just Maria och Frans är Maritas ca 3 månader gamla son. Frans är alltså bara några veckor äldre än Vilmer. Vi hoppas på att dessa tu kommer att gilla varandra och vilja leka någon gång i framtiden. Vi får väl se. Jag ttror det. Jag tror att båda pojkarna kommer att bli supersnälla. Vi har träffat de två gånger tidigare, men då har killarna sovit under hela fikastunden (förutom vid matning), men igår var de vakna mest hela tiden. Det blev liksom deras första möte. Det kändes som att det gick bra, eller med andra ord... de förstod ingenting (eller gjorde de?).

Imorgon är en annan utflykt inplanerad. Jag och Vilmer ska åka hem till Alexandra och lille Arthur på fika. Vi får väl se hur det blir. Hoppas söta lille V blir bättre!

Igår: Fars dag (Jens första) Idag: "Sedan måste jag informera er om konsumtionstiden som är mellan..."

Jens farsdagpresent

...frukosten igår

Dagen efter... Han fick en snygg skjorta(som han har på sig idag) och manschettknapparna på bilden.
Peace!

2009 - 11 - 08 Jens första Fars dag.
Det var igår. Jag ordnade med frukost och paket i sängen tidigt på morgonen, även om jag ganska ofta ordnar med kaffe och frukost på morgonen, så kändes det lite speciellt igår. Det var en extra mysig start på en grå söndag. Vi låg kvar i sängen hur länge som helst och mös. Vilmer var på gott humör, Jens var nöjd och jag trivdes i pojkarnas sällskap. Åh vilken trevlig söndagsförmiddag!

2009 - 11 - 09 Konsumtionstiden : beräknad period då bebis kan ha blivit till...

I morse stressade vår lilla familj iväg till Solna stads familjerättskontor. Där togs vi emot av en gråhårig liten tant med en bunt papper under armen. Det var nu dags att skriva på papper som "bekräftar att Jens är Vilmers pappa på riktigt...". Som att han inte varit det hittills. Gråhåriga tanten tittade knappt på oss utan gick igenom sina punkter kort och mitt i det hela sa hon någonting i stil med: "...sedan måste jag informera er om att konsumtionstiden var mellan bla bla bla och bla bla bla"... Där fick vi stoppa henne för att fråga vad hon menade med det och det var alltså tidsperioden för befruktningen. Ok. En ganska underlig procedur ändå. Det kändes underligt och smått irriterande att behöva göra det här. Och om man nu måste skriva under sådana papper, varför inte göra det efter förlossningen, så slapp det här ta onödig tid från oss nu, tre månader senare?

Det hela tog ca 7 minuter och det kändes lite konstigt efteråt. Jag vet ju att Jens är Vilmers pappa och för mig är det självklart att han varit Vilmers pappa hela tiden och det var en konstig känsla att behöva sitta i det där lilla rummet, behöva ha främlingar på plats för att se när vi skrev under dessa papper. Nu är det i alla fall gjort och nu måste vi vänta in ännu flera papper på det hela, det ska väl in i "systemet" nu. Galet vad mycket papper det är hit och dit.

Tänk att det fortfarande är så att man måste vara gift för att förenkla saker och ting i ett förhållande. Personligen tycker jag att det är lite underligt såhär på 2000-talet. Rådet är att skriva ett slags samboavtal och det bör man visst göra för Vilmers skull. Vi får se. Jag vet i alla fall att jag måste forska i det hela för det är mycket man inte vet... Många lagar och regler som man inte har någon aning om. Jag skulle nog inte bry mig så mycket om det inte vore för Vilmer och så kan det vara lite intressant att gräva i det här. Är sambolagarna etc moderna eller förlegade?

Jens är Vilmers pappa och har varit Vilmers pappa: ALLTID. =)

Vilmer tillbaka från visiten hos gråa tanten...
...helt slutkörd.

ps. DIF gjorde det... skönt... allsvenskan nästa år och skärpning!