

Imorse var vi på MVC och mätte, tog prover och lyssnade på Gremlins hetsiga hjärta. Eftersom den barnmorskan vi brukar träffa är på semester fick vi träffa en annan. Hon var så snäll! Hade jag vetat att skillnaden kunde vara såhär stor hade jag nog bytt barnmorska faktiskt, men det kan man ju inte göra nu. Nu är det för sent. Jag känner några par som bytt efter bara ett besök hos barnmorskan vi har... så hon är inte den som är mest poppis, men jag har ändå tyckt att det har känts helt okej. Nu fick jag känna på något annat, någon som verkade älska sitt jobb. Hon var som en stor nallebjörn, på ett positivt sätt. Hon var lugnande, glad och ivrig. Det var liksom trevligt att sitta inne i hennes tråkigt sterila rum.
Mina värden var på topp och Gremlin ligger rätt, men är dock inte helt fixerad än, men barnmorskan lät hoppfull. "Det kan nog hända när som helst nu..." Hon tyckte också att jag skulle bortse från bamserubriken i dagens Metro:
Fullt på Stockholms förlossningkliniker
http://www.metro.se/2009/08/06/32920/fullt-pa-stockholms-forlossningklinik/"Så står det varje år och mest hela tiden, men det är många fler som får plats ..." och så vidare. Det var lite lugnande faktiskt. För visst blir man lite stressad av den rubriken ändå. Jag har ju bekantat mig med ett specifikt sjukhus, men så är det inte säkert att jag får komma dit när det smäller och jag vill inte påverkas av det men gör det. En aning i alla fall. Samtidigt som jag vet att det går lika bra med selleri, vi har bra sjukhus häromkring. Det är inte hela världen om jag inte hamnar där jag ville hamna från början. Det får bli som det blir, nu vill jag bara träffa Gremlin.
Jag längtar efter Gremlin.
