Äntligen helg!

Visst är det fantastiskt att vara mamma! Varje gång min son ler och jag ser honom i ögonen känns det alldeles alldeles underbart. Men...

Det är inte alltid han ler. Ibland är det väldigt grinigt och jag kämpar med att hålla humöret uppe här hemma. Jag vill inte gnälla på att det är gnälligt för hur lätt kan det vara att vara ett sådant litet skrutt!? Men vilket jobb föräldrarna gör. Vilket jobb det är att vara mamma- eller pappaledig! Det är förstås ett heltidsjobb, det förstår väl vem som helst, men det är ett tungt heltidsjobb. Sen är det förstås häftigt hela tiden, så häftigt. För varje dag som går utvecklas han på något sätt, det är helt galet och så härligt att få vara med om det och se allt.

Före Vilmer tänkte jag mycket på hur det skulle bli. Jag tänkte att jag var minsann redo, för att jag alltid velat bli mamma och för att jag alltid trott att jag ska bli en toppenmamma. Alla barn har ju alltid gillat mig. Snacka om att det är annorlunda när det är ens eget barn. Det handlar om att knyta an för livet. Han är min son för livet. Han formas av det jag gör och jag själv förändras hela tiden. Jag tänkte att det skulle vara tungt men jag måste ändå sett lite väl naivt på det hela. Vilmer är hos mig konstant. När Jens kommit hem och jag går iväg och handlar känns det konstigt, det känns konstigt att inte ha Vilmer där. Jag orkar inte göra någonting annat om dagarna eftersom Vilmer tar all tid. När han vilar fixar och donar och städar jag, eller om jag har tur så vilar även jag! Mitt måleri, mitt pysselrum får vänta. Det får lov att vara så just nu tyvärr, men hjärnan fungerar inte som vanligt. Hjärnan är trött och orden sluddrar fram ibland. Ibland har jag ordentliga formuleringssvårigheter, jag borde förmodligen inte skriva på en blogg i detta tillstånd, men någonting måste man väl försöka behålla. Jag vet att min tid kommer igen och jag vet att Jens skulle ställa upp direkt om jag behöver göra någonting, det handlar inte om det. Det handlar om mig. Jag har kanske inte lust, jag kanske inte orkar. Jag kanske saknar den rätta inspirationen.

Nu är det snart helg och jag älskar helger mer än någonsin nu. Det betyder att Jens är hemma och jag får mer tid till att duscha, gå på toa och ta hand om mig själv i lugn och ro. Det är så härligt. Vilken skillnad från att kämpa hemma ensam hela veckorna, då dagarna går upp och ner och man liksom måste hålla igång konstant för Vilmers skull. Snart är det helg. På helgerna sover vi alla ihop och det är fantastiskt. Vi ska njuta av varandra och vi är en familj. Åh vad mysigt det ska bli.

Nu lägger jag ner innan "ordsluddret" i bloggen blir allt för oförståeligt. Snart vaknar Vilmer och då är det MILK som gäller. Han är så fin när han ligger där och småsnarkar i sin säng, men det ska bli mysigt och krama på honom när han vaknar upp. Det är grått ute och en dag som denna vill man kramas. I några veckor har jag tänt ljus i hela vardagsrummet på kvällarna. Det ger ett lugn. Det är höst nu och det är kallt.

Grattiskorten står på sin plats.

...och tack för alla fina fina gratulationskort och presenter som Vilmer, jag och Jens fått. =) Mycket trevligt.

Väggen som hyllar några som lämnat oss.

R.I.P

Patrick Swayze och MJ

Många bilder blir det.

Vilmer sover hos mamma

Vilmer HÅLLER i Grodans arm
(Grodan ...en toppenfin present från moster Matilda! Tack=)

Vilmer i vagnen.

Herrejösses.
Jag plockar upp kameran minst tio gånger per dag och vid varje tillfälle... plåtar jag hur många bilder som helst, hur många bilder som helst på samma motiv. Vilmer. Många bilder blir det. När jag väl sätter igång och fotar så blir jag som besatt. Jag vill fånga allt. Men det blir mycket rensning när man väl får en stund att sätta sig och gå igenom bilderna.

Idag hade jag en sådan stund. Jag satte mig ner vid mitt pysselbord, slog på datorn och började rensa. Herrejösses.

Till exempel... Femtiotvå bilder på Vilmer med grodan just precis där i babysittern och precis som vanligt. Inget nytt? Jo då, plötsligt har han greppat tag i grodans arm! Det är ju hur stort som helst! Vilmer kan...öppna handen och fatta tag i något. Häftigt va? Haha... överdrivet exalterad? Nej. Det är ju så spännande. Den där lilla lilla pojken... Spyan... hur söt är inte han? Så söt!

Seg och grå måndag

...och precis just nu vaknar Vilmer. Typiskt. Fast han är så fantastiskt söt nu när han kikar på mig och jag ser precis vad han vill. Mat. Får återkomma till bloggen en annan gång.