Mycket har hänt.

Såklart.

Det är redan november och ute är det stora grå mycket påtagligt när man är hemma och vabbar. Vilmer kan så mycket nu. Så otroligt mycket. Det är häftigt. Han är fin. En vecka efter sin ettårsdag visade han att han kunde gå på riktigt och sedan dess har han sprungit runt med sin rosa sulky-vagn i högsta hugg. Dagis går bra men just nu är han ett litet penicillinätande barn med "nosen gjord av snor". Snornäsa och hopklibbade ögon... stackars liten! Nu ska jag se hur han mår.