Tänder.

Det måste vara så att Vilmers första tänder är på gång. Han mår inte alls bra och gnället har inget slut. Fina Vilmer, jag önskar jag kunde hjälpa dig mer. Det verkar hjälpa lite med kallt vatten i nappflaska för att kyla av lite. Det ser ut som att han tycker att det är lite skönt i alla fall sen har vi ju en sådan bitring som kan kylas ner. Hoppas att det inte blir allt för långdragit det här och att tänderna snart behagar att ploppa upp och visa sig! Det kan ta bara några dagar men jag läste också att det i vissa fall kan bli en utdragen process på månader... Hjälp! Stackars liten. Nu ska jag laga lite mat. Idag blir det kyckling med en Sambal Oeleksås i ugn, med ris och goda grönsaker! Hoppas dte blir gott! Fortsatt trevlig helg på er.

Mitt lilla Monster måste ha ett eget rum snart.

Idag är Vilmer ett litet monster, men han är mitt lilla monster så det är bara att kämpa på. Han är knepig, irriterad och sur, jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det som lugnar en aning är att gå och bära på honom men det blir tungt efter ett tag. Har försökt känna efter om det kan bero på någon kommande tand, men kan inte känna någonting, så vi får väl se. Hoppas det är det... då skulle man åtminstone ha mer förståelse för hans knasiga upproriska beteende. I och för sig är han bara sex månader och bebisar är ju lite knasiga. Det är ju så mycket som sker på så kort tid i dessa små fina varelser. Kanske är det någon slags växtvärk som spökar. Man blir lite småtokig själv också. Just idag känner vi oss lite ensamma, trötta och slitna, men det är ingen idé att gå ut på någon färd med det här humöret så det är så.

Beslutet är taget! Nästa helg ska här förändras. Det ska målas, fixas och bytas rum. Det kan bli bra, jag hoppas det. Det känns som att det kan vara dags att fixa i ordning ett rum till Vilmer. Ett (nästan) sladdfritt rum där han kan krypa omkring. Det ska bli så kul! Jag kände så mycket energi i går på mon promenad att alla planer trängdes i huvudet och jag känner mig otroligt peppad. Det ska bli roligt. Värsta projektet.. och det vill jag lova att det är, ett mastodont projekt! Vi får väl se om det går att ordna så fort som det gör i huvudet mitt. Intressant. Det är en hel del att packa ner och packa upp och så vidare.

DHL i Rosersberg suger och än har vi ingen mysgrop. Det känns nästan som att det är något jag hittat på eller drömt om, men det är det inte. Idag fick jag ett samtal från företaget som tillverkat mysgropen och de var inte klokare på dhl de heller. De lovade att tillverka en ny och sicka den på något annat sätt. Vi får väl se. Litar inte på någon när det gäller den där mysgropen. Det är något av det dyraste jag köpt på väldigt länge och det känns lite som att jag kunde använt pengarna till annat, vi har ju inte så mycket pengar här i familjen just nu... Vi får fortsätta drömma om mysgropen tills vidare.

Idag blev det en underbart uppfriskande promenad!

Vilket väder, vilken fin promenad!

Dagen började som dagarna som oftast gör med lite lugnt uppvaknande i sängen som sedan blev till ett frenetiskt tränande av att dra sig framåt (för Vilmer förstås). Han lyckades ganska bra även om det mer kan liknas vid myrsteg. Efter den hårda träningen gjorde vi oss i ordning för att gå ut eftersom där plötsligt sken en sol! Vi började dock med ett besök på biblioteket. Där var det utställning. Bergshamrakonstnärerna ställer ut på bibblan med den årliga Vårutställningen och i år började det hela med en minnesutställning av Åke Cronebäck som lämnat oss. Det var otroligt fint, inspirerande och intressant att se hans gamla verk, fast det härligaste av allt var hans två proppfulla skissböcker med teckningar, texter och gamla tidningsklipp. Underbart. Jag har lite liknande ordning i vissa skissblock... så det var kul att se att det som finns i mina block kanske en vacker dag kommer ses som fint klotter och intressanta anteckningar. Kanske en dag... Det känns jättetråkigt att inte vara med på utställningen i år, det var så kul förra året och så fick jag så trevlig respons då också. Jag har liksom inte riktigt haft tid att engagera mig i år och jag hoppas mina konstnärsvänner förstår. I´ll be back nästa år så det är så!

På Vårutställningen 2009 ställde jag bland annat ut dessa tu.

På biblioteket fyndade jag några barnböcker för 10 kronor styck och sen blev det lite sång och mys på Öppna idag igen. Vad kan jag säga... Vilmer trivs så bra där och det är trevligt även för mig.

Detta har hänt på riktigt DEL 1: Krocken.

Krocken.

För många år sedan bodde jag i Barcelona. Där hände en hel del roliga saker där och jag vet inte hur långt ner i hjärnarkivet jag orkar gräva...Roliga minnen bör förtäljas.

Jag bodde långt ner på Ramblan i en toppenfin lägenhet ovanför "Peepshow" och i "Transa-prostituerades" kvarter, för övrigt himla trevliga transor. De blev som ens beskyddare när man kom hem lite rund om fötterna på morgnarna och de hade jobbat hela natten (men nu slet jag mig ifrån historien, så ursäkta). Jag skulle till jobbet även denna morgon och jag hade bråttom. Jag var redan lite sen och hade långt till kontoret. Jag tänkte att jag skulle vara smart och gena lite. Jag skulle gena där ingen annan någonsin genar,rakt igenom Plaza Catalunya, duvornas torg. Jag var redan lite rädd för dessa flygande råttor som i sådan mängd blir ännu mer läskiga. Jag såg min buss på andra sidan torget och tog sats... I rask takt promenerar jag rakt in mot skräckens mitt. Plötsligt ser jag två små svarta ögon som närmar sig mitt huvud med rymdfart... jag ser något som flaxar och försöker stanna... jag ser rakt in i dessa ögon och ögonen ser rädda ut. PANG! piuiuiuiuuuu... Jag hade krockat med en flygande råtta, mitt på Pl Catalunya. Duvan låg bredvid mig på marken och betedde sig snurrigt, vilken smäll, och jag var alldeles röd på kinden (som TUR var hann jag vända kinden till) och jag brast ut i gapskratt så pass att jag var mycket nära att kissa på mig, MYCKET! Folk stod runt torget och skrattade åt mig och jag satt på marken och skrattade åt mig och duvan. Jag reste mig upp, bugade och bockade och begav mig till jobbet. Nu var jag mer sen och nu var jag MÄRKT för livet. Jag är fortfarande lite rädd för duvor.

Finns Jens?

Jens vill oftast inte synas alls på bild. Han vill absolut inte synas på bilder här på bloggen. Därför har jag klippt bort honom från en del bilder. Det är inte jag som inte vill ha med honom utan han som inte vill. Det får man respektera. =) Puss på dig fina pappa Jens!

Design in a box var trevligt och nu närmar sig en lugn och fin dag sitt slut.

Idag blev det en härligt frisk långpromenad vilket var fantastiskt skönt. Vilket väder. Vackert. Jag har ju varit lite trött efter en himla fin kväll igår, inte för att det blev särskilt sent men man är ju lite känslig. Jag var i alla fall på en supertrevlig vernissage med supertrevliga människor.

Design in a box pågår till söndag den 14 februari på Handlar'n på vanadisvägen 42 och har öppet alla dagar 07-23! Hur bra som helst. Det är så härligt att se och känna kreativitet och det är en skön känsla när det kittlar till i inspirationsnerverna. Börjar bli dags att låsa in sig i pysselrummet tror jag. Tyvärr så är det lite svårt att hitta den tiden man behöver, men man får väl lösa det i alla fall! På vernissagen bjöds det på öl, vin och snittar samt en spännande överraskning i en liten låda för 20 kronor. Dessa små lådor var välplacerade i en slags "godisautomat" och man hade ingen aning om vad man skulle få. Man fick en låda och i lådan låg en specialdesignad pin. Fint.

Jag köpte med spänning två små Design in a box
och fick dessa tu.


Här är några av skönheterna som kan gömma sig
i den lilla vita boxen.

Jens är på bio, Vilmer har somnat i sitt bo (inte så bra egentligen eftersom han snart ska påbörja nattsömnen i sängen... men somnar han så somnar han.) Vi låg och mös så pass att han blev trött. Han skrattade som han ju gör så ofta. Det är så vackert. Skrattet och glädjen i ögonen. Fina Vilmer god natt.

Underbart.

Vänner och vernissage.

Så får det bli ikväll. Mingel, konst och lite vin... Kan det bli bättre? Längtar. Grabbarna får ha lite eget mys här på hemmafronten och jag får några timmars paus med mindre bebisprat. Det kan vara nyttigt att prata om lite andra saker också. Det blir ju alltid lite Vilmersnack förstås, det är svårt att undvika och man borde inte behöva undvika det, det är ju kärlek. Däremot ska det bli kul att hänga med de gamla kompisarna. Vi har ju haft det ganska tungt här hemma med förkylningar och sådant så det känns bra att lämna det hela en stund, även om alla mår bra nu och det är ju bra!

Vår och sol tack! För varje dag som går närmar vi oss våren fast det gör ju inte att våren automatiskt känns närmare. Det är svårt att se ett slut på den här vintern och man ska kanske inte klaga eftersom det är mycket trevligare med "riktig" vinter istället för slask. Fast snart kommer kanske slasket ändå och hur länge ska vi ha slask då? Det är bara februari. Det här vädret kan pågå länge till... länge till! Det är lite tröttsamt bara. Promenaderna blir inte så smidiga och hur stora vagnhjul man än har så är det tungt och kallt och otympligt. Jag längtar så till våren. Då kan man äntligen sitta ute igen och dricka kaffe. Man kan sitta i princip varsomhelst med Vilmer och vagnen. Jag längtar så tokigt mycket! Det ska picknickas och det ska umgås ute i det fina, ute i det fria.

Nu går vi nog ner på lite sångstund ändå, så slipper Vilmer känna sig alldeles uttråkad.

Sittandes = Vilmer!

Då var det äntligen dags för, vad som känns som ett viktigt steg i Vilmers utveckling, en sittning. Han satt alldeles själv, rak i ryggen och en ganska bra stund faktiskt. Det var häftigt! Vi var på Öppna idag igen och måndagar är ju för bebisar mellan 0-6 månader. Nu känns det verkligen som att vi egentligen borde gå vidare till gruppen för 0 - 1 åringarna... Fast det är ganska mysigt att gå på måndagar ändå. Idag var där till exempel två små flickor på blott sju-åtta veckor och det är ju så mysigt att titta på dessa små små varelser och försöka minnas när Vilmer var så liten för det har han ju faktiskt varit! Mindre till och med... Nästa steg blir kanske krypandet ändå. Han är på mycket god väg. Här går det undan!

Vi däckade tre.

Simmaren.

Söndag = Babysim. Vi har idag myst omkring i den underbara bassängen med en temperatur på 33,3 grader... Det är mysigt men också tufft. Det tar ordentligt på krafterna faktiskt. Hela familjen är helt matt vid hemkomsten. Känner mig tvungen att skriva att Vilmer gjorde sitt första dyk idag. Det gick mycket bra. Nästa söndag får han dyka hela tre gånger. Det är kul att göra någonting tillsammans, hela familjen...