Mysiga Vilmer.

Såhär vilade Vilmer vid min sida här om kvällen. På soffan.

Här säger Vilmer "Aaauuuu", ni vet!

Många grejer att leka med...

Vilmer - en fotbollskille eller datanörd?

Det är spännande att följa Vilmers resa. Vad kommer denna lilla parvel tycka om egentligen. Det spelar ingen som helst roll vad som blir hans passion, men är det verkligen ok att ge sådana här prylar?? Haha... Detta är en present från Jens jobbarkompisar. De håller visst på AIK där... nu blir farfar glad. Vi får väl se när Vilmer får använda dessa saker. =) JO men det var förstås snällt att de fixat en present! Supersnällt förstås. Däremot gillar jag fotboll och håller på ett annat lag och har flera gånger funderat på att skaffa något kul i "mina" färger men avstått. Jag väntar. Jag vill att Vilmer ska hålla med mig men jag tänker inte välja det åt honom... inte än i a f. Eller? Hur gör man? Han kommer ju garanterat spela dataspel och sådant med sin far... han har nog inget val på den punkten. Han kommer hamna i det träsket, men fotboll och musik? Vad/ vilka kommer han att gilla? Det vet vi inte än.




Hoppas dock att han ska vilja gå på några matcher med mig sen... vad mysigt! Han ska också hänga med på teater, konserter, mysiga festivaler och diverse andra utflykter! Jag längtar tills vi sitter på golvet i pysselrummet och kladdar med färg...

Jag längtar tills vi åker till Kolmården eller till det att vi byggersandslott, bakar bullar och leker i snön. Hmm... jag längtar verkligen efter att få leka.

Jag veeeet... jag vill inte skynda på någonting. Jag ska njuta av den här lilla killen, lilla personen.

För någon vecka sedan sa Jens någonting sådant här: Jag längtar efter att få se Vilmer sitta på huk i sina små regnkläder och upptäcka och pilla på någon liten snigel eller så...
Jag längtar också!

Jag och Vilmer klarade det.

Vi överlevde en hel kväll och natt utan pappa Jens. Idag är jag helt slut. Det kan i och för sig bero lite på vädret också, det har varit så grått idag och jag har haft huvudvärk från klockan 11 ungefär. Självklart gick det bra att vara hemma ensam en kväll, men det var inte så kul. Det känns som att han varit borta i en vecka. Jag saknade Jens och jag tror att Vilmer saknade sin pappa han med. Det kändes så tomt och tråkigt plus att det blev superintensivt för mig och Vilmer. Nu står Jens i köket och fixar mat. Vilmer ligger och sover och när han vaknar är det matdags. Jag har tänt ljusen i vardagsrummet och vi ska mysa ikväll, alla tre. Imorgon är det fredag igen och det nalkas helg. Skönt. På vardagsnätterna sover ju Jens på soffan eller tältsängen så att han ska orka jobba, men på helgerna sover vi alla tillsammans och det är så mysigt! Det kan låta orättvist och det kan även kännas orättvist ibland men vi har kommit överens om det eftersom Jens faktiskt måste klara en hel dag på jobbet sen... Visst kan det vara tråkigt ibland men det funkar och snart kommer nog Vilmer (förhoppningsvis) sova längre om natten, kanske till och med hela nätter, och då sover vi nog i samma rum igen. Längtar.

nu ropar skrutt efter mat.

Vilmer hängde med söta moster Matilda för ett tag sedan.

Vilmer och moster Matilda.

Vilmer vilar vid min sida. SÖT!

Vilmer just nu: Vilar vid min sida på soffan.

Vilmer på höstpromenad.

Vilmer och morsan.

Eftersom jag för det mesta är den som står bakom kameran finns det inte så många bilder på mor och son. De bilder som finns... visar inte upp min snyggaste sida, men dessa två är väl helt ok. Fotograf: Moster Matilda.

Mer kontroll över situationen.
Vilmer har precis ätit efter en fantastiskt fartfylld stund i babysittern. Han har "pratat", skrattat och rört på varenda centimeter av sin lilla kropp. Nu ligger han bredvid mig i soffan och vilar ögonen. För några veckor sedan skulle han nog gnällt mer om jag försökte lägga honom på detta vis, men nu så accepterar han det mesta. Jag har märkt att jag börjar lära känna honom bättre och i samma veva har jag mer kontroll över situationen, över Vilmer. Jag ser att han vill vila, jag förstår när han börjar bli hungrig (på riktigt) och så vidare. Jag kan lägga ner honom och han protesterar inte, utan vilar eller bara är. Det är en trevlig utveckling. Från att ha undrat vad i helsicke jag håller på med, från det att jag känt mig fullkomligt oduglig till att känna att jag är på rätt väg. Jag kommer fixa det här. Det är klart att det är mycket jobb! Plötsligt har man en liten kille här hemma som man ska finnas till för och det vill jag göra för alltid. Jag vill och jag kan. Må låta larvigt, men det är viktigt för mig att förstå hur det ligger till. Analyser och tankar välkomnas och behövs. Jag förstår att denna erfarenhet, att bli mamma, är och känns olika för alla och ibland tar det kanske längre tid för kropp och själ att "komma tillbaka". Jag känner fortfarande att det är mycket kvar, men jag älskar varenda sekund jag har med Vilmer. Jag får vara med om alla hans nya knep!

Ikväll är Jens på konferens och jag blir alldeles ensammen med V en hel dag (som vanligt), kväll och natt och sedan en dag till. Det känns LITE tungt eftersom jag är van att få en stund på kvällen för mig själv, men samtidigt är det ju faktiskt lite lättare nu. Jag kan lägga V i sin säng och där kan han ligga och mysa med alla sina gosedjur och kräkhanddukar.

Jens ska måla porslin. Måla ngot fint till mig nu och ha en trevlig "resa". Vi ses imorgon.

Vilmer badar.

Mysigt värre... Han njuter.

Spyan sover efter mysbad!

Vilmer är ett "spybarn". Stackars liten. Som tur är så gillar han att bada. Jag är aldrig ren längre. Som tur är så älskar jag att bada (inte för att det hjälper...)!

Måndag.

Idag var det tvåmånaders kontroll på BVC. Allt var toppen.Vilmer är toppen. Nu väger han 5500 g och är hela 60,2 cm lång! Coola killen börjar bli tung.

Igår var min mamma på besök. Vi tog en lång höstpromenad och hon fick tillsammans med mig och Jens uppleva en otrolig utveckling hos Vilmer. Han "pratade" mer än han någonsin gjort förut! "Orden" tog aldrig slut. Det var helt fantastiskt. Det är fantastiskt eftersom han fortsätter att utvecklas och visa nya talanger varje dag. Förstår att föräldrar fascineras av sina små knoddar. Haha... Jag påstår inte att Vilmer är ett geni, men...

Jag är trött på att vara trött!
Vissa dagar känner jag mig otroligt uttråkad och när jag äntligen bestämmer träff med någon, kanske får besök hemma, så är jag så trött att jag knappt minns vad vi pratat om. Jag vill vara pigg och jag vill hänga med mina kompisar men orken finns bara inte. Ibland känns det sorgligt. Vilmer har funnits i två månader och innan dess var jag en trött tjockis som bara längtade efter just Vilmer, så det blev inte så mycket till att träffa vänner då heller. Jag saknar mina vänner, men har fortfarande svårt att finna lusten och orken. Idag kom min kompis Lina förbi. Hon fick en kopp kaffe och Vilmer flirtade och smakade på Linas fingrar. Lina är en härlig kompis. Lina är en sådan kompis som jag saknar. Kafferepet var alldeles för kort och jag försökte prata (eller snarare sluddra) om hundra saker samtidigt. Eftersom vi ses så sällan vill jag veta och berätta allt. Det ska bli ändring på det där. Jag hoppas verkligen det. Nu ska jag mysa lite med min fina familj. Imorgon är en annan dag.