Måndag.

Idag var det tvåmånaders kontroll på BVC. Allt var toppen.Vilmer är toppen. Nu väger han 5500 g och är hela 60,2 cm lång! Coola killen börjar bli tung.

Igår var min mamma på besök. Vi tog en lång höstpromenad och hon fick tillsammans med mig och Jens uppleva en otrolig utveckling hos Vilmer. Han "pratade" mer än han någonsin gjort förut! "Orden" tog aldrig slut. Det var helt fantastiskt. Det är fantastiskt eftersom han fortsätter att utvecklas och visa nya talanger varje dag. Förstår att föräldrar fascineras av sina små knoddar. Haha... Jag påstår inte att Vilmer är ett geni, men...

Jag är trött på att vara trött!
Vissa dagar känner jag mig otroligt uttråkad och när jag äntligen bestämmer träff med någon, kanske får besök hemma, så är jag så trött att jag knappt minns vad vi pratat om. Jag vill vara pigg och jag vill hänga med mina kompisar men orken finns bara inte. Ibland känns det sorgligt. Vilmer har funnits i två månader och innan dess var jag en trött tjockis som bara längtade efter just Vilmer, så det blev inte så mycket till att träffa vänner då heller. Jag saknar mina vänner, men har fortfarande svårt att finna lusten och orken. Idag kom min kompis Lina förbi. Hon fick en kopp kaffe och Vilmer flirtade och smakade på Linas fingrar. Lina är en härlig kompis. Lina är en sådan kompis som jag saknar. Kafferepet var alldeles för kort och jag försökte prata (eller snarare sluddra) om hundra saker samtidigt. Eftersom vi ses så sällan vill jag veta och berätta allt. Det ska bli ändring på det där. Jag hoppas verkligen det. Nu ska jag mysa lite med min fina familj. Imorgon är en annan dag.