Granen är ute, barren är kvar och det är Nord och Syd på Tv.

Som jag har städat idag. Igår hade vi en väldans lyckad sopp- och vinkväll med gamla vänner. Jag och Jens lyckades knåpa ihop en supergod kycklingsoppa och folket hade med sig många goda viner. Det var så trevligt och det blev så lortigt! Det var härligt att äntligen få bjuda över vänner på, vad som blev nästan som en riktig fest. Festen rundades av med härlig stämsång, gitarr och nubbar. Fantastiskt! Världens bästa ackord helt enkelt! När jag äntligen skulle gå och lägga mig, vid fyratiden på morgonen vaknade Vilmer och vill äta och istället för att somna om (som han alltid gör) så blev han pigg och pratglad! Bara för att... Han ville väl prata om kvällens alla bravader. Även Vilmer hade en lyckad kväll igår. Han var med riktigt länge och njöt av det mysiga sorlet kring matbordet. Hur mysigt vi än hade det känner jag att jag inte sovit mycket, inte mycket alls. Jens har gått ut. Han ska gå på bio och äta ute. Han har lämnat mig i sticket. Jag får fortsätta städa och invänta lördagsmys med min son. Bara han och jag. Det ska förstås bli mysigt, men jag är så trött! Just nu vilar han, men snart blir det nog full fart igen. Imorgon ska vi på babysim så det är bara att vila. Lördagsmys.

Granen står nu alldeles naken och släpper barr!

hmmm.. om ni inte ser vad det är på bilden så ska jag berätta det:
Det är det nakna BARRMONSTRET

Det är banne mig barr överallt. Frågan är...hur ska jag smidigast få ut detta barrmonster? Tänkte att jag skulle såga av grenar, men jag hittar inte sågen. Ska jag ta ut den i farstun och hissen så blir det mycket sopande sen. Har ingen större lust med det. Väntar in Jens. Kanske kan han hitta sågen. Det ska bli skönt att bli av med den, men det blev himla mörkt! Granen har verkligen bidragit med ljus i mörkret. Vill därför inte ta ner stjärnorna riktigt än. Oj vad stökigt det är överallt just nu! PUST! HAha... Vilmer låter som ett larm här i sitt lilla bo. Han har så många olika läten på gång så det är inte klokt. Minerna då? Hur många olika miner kan man göra? Vilmer kan många.

Hej då julen.

GRATTIS fina Cilla på födelsedagen!

...hoppas jag har rätt mobilnummer... och att vi ses på fredag!

MYSGROP - Check!

Jag har beställt en mysgrop. Har lite ångest för köpet, eftersom det var en ganska dyr mysgrop (och då var det ändå rea). Snart har vi alltså en mysgrop här hemma. I den mysgropen ska det läsas böcker, vilas och mysas i mängd. Det verkar vara mer av en förskolegrej, men jag och Jens blev så förtjusta i mysgropen på öppna förskolan att vi gav oss ut på jakt efter en sådan och vips så var det rea på en mysgrop och vips så hade jag norpat pengar ur "sparandet" för att få hem en sådan. Nu är det bara att vänta in den och hoppas att den är så mysig som den bör vara.

Undra om den får plats i...

Brrrr vad kallt det ser ut där ute!

Nästan 10 minusgrader och alldeles vitt. Sitter i sängen med en kopp kaffe, en dator och en liten Vilmer som vilar tätt intill. Det är så kallt överallt så jag har ingen lust att flytta på mig. Vi ska bege oss ut vid tvåtiden och träffa en kompis, så tills dess kan det latas lite helt enkelt. Ingen stress ännu!

Igår fikade vi med Marita och lille Frans! Frans är ju bara några veckor äldre än Vilmer, så de är liksom väldigt lika i beteendet och utvecklingen, så det är skoj. Igår tog de varandra i handen och Frans lyckades knycka Vilmers napp varpå Vilmers mungipor föll och han var precis på väg att börja grina när han fick tillbaka den. Just då kunde man nästan se in i framtiden. Tänk när de är lite större och lånars aker av varandra och undra hur många små fighter som kommer att behöva avstyras? Kanske inga eller några eller massor... Det ska bli spännande i alla fall. Jag tror i och för sig att både Frans och Vilmer kommer att uppfostras till snälla barn, de är ju redan så fasligt góa, men lite tjafs kommer det nog att bli ändå.

I helgen blir Vilmer fem månader. Det är galet. Tiden går så fort. Halva tiden har gått! Jag ska börja jobba igen den 11 augusti och lilla skrutt ska då förhoppningsvis ha fått en dagisplats. Det känns konstigt att tänka på det och pirrigt. Just precis nu är känslan att jag nog aldrig vill arbeta igen, men jag tror att det hinner ändras med tiden. Just nu vill jag inte tänka på det, fast jag kanske borde. Just nu är det jag och Vilmer. Just nu vill jag bara se fram emot fler underbara upplevelser tillsammans med Vilmer. Som till exempel att vi i helgen ska på babysim! Det ska bli skoj!

Jag har EN följare!

Vilmer kämpar tappert och vill ta sig fram!

Vilmer ligger däckad efter några intensiva timmar på öppna förskolan.

...hej Thomas, det var inte igår! =) Grattis till lillkillen! Underbart.

Vilken vacker dag! Blå himmel, sol och en himla massa snö och minusgrader. Så vackert och så friskt. Tog en liten rask promenad och hoppade på bussen till Solna c. Trodde att jag skulle shoppa någonting på rean, det skulle verkligen behövas, men jag åkte hem igen alldeles tomhänt. Tydligen är jag inte lika bra på att impulshandla längre som jag en gång var... "tacka gudarna för det"! Jag kom hem med lite tandkräm och våtservetter, så det var väl duktigt. Fast jag har fortfarande bara två plagg som fungerar. Ja, plagg. Jag har gått ner och är så nära min "gamla" vikt jag bara kan och det känns ändå skönt. Det gör inget att jag väger lite mer. Det konstiga är att min kropp liksom har förändrats och ibland känner jag inte igen mig alls. Gör man någonsin det? Känner man igen sig själv igen tillslut? Nu har det snart gått fem månader, är jag för hetsig? Det gör mig inte så mycket att jag förändrats lite i kropp och själ, men det kan ibland vara en underlig känsla. Det är en underlig känsla när man inte känner sin kropp som man levt med i (snart) 29 år... Mycket konstigt. Det verkar ju vara oerhört olika från person till person det här, somliga är precis som vanligt och andra har väl mått sådär efter förlossningen och så vidare. Jag har fortfarande inte riktigt vågat gå in på min erfarenhet. Den kanske kan skrämma folk eller så känns det bara väldigt utlämnande... Som sagt alla är vi olika. Vi sparar på det snacket ett tag till.

Efter Solna C kom vi hem, åt lite lunch och sedan tog jag Vilmer i famnen och så kilade vi ner på öppna förskolan. Det var mysigt. Vilmer var mysig och på hemvägen tittade han på mig, log och somnade i min famn. Jag struntade i vagnen eftersom det är så nära. Jag tror att han tyckte det var lite spännande att inte behöva ligga nere i vagnen utan att få se sig omkring. Han såg så nöjd ut. På bussresan hem hade jag honom sittandes i knät och han verkade så otroligt nöjd även då. Vilmer är en ganska stor kille nu och på lördag blir han fem månader.

Jag vaknade med migrän. Det är inte skönt kan jag tala om, inte ett dugg...

Detta har varit en skön helg (förutom migränen) Lite krog, lite fika och en himla massa skratt och mys med Vilmer. Fantastiskt. Igår kom Familjen W-O på besök och Arthur är verkligen en stor kille. Så söt! Det är så häftigt med honom eftersom han är några månader äldre än Vilmer så får man liksom se lite in i framtiden för snart är det Vilmer som sitter stadigt och kryper iväg. Det är kul att följa utvecklingen av dessa små pojkar! Jag tror att han och Vilmer kommer bli bra kompisar! Hoppas i alla fall... det är inte långt kvar tills de sitter på sitt rum och leker och bråkas. Spännande.

Idag hann vi åka förbi mummi (som vi kallar Vilmers mormor) en sväng och fika lite. Ugnspannkaka med hjortron och vaniljglass och så en supergod kopp kaffe. Det var inte helt fel. Vilmer var glad och skrattade högt i en lång stund och så plötsligt sov han och inget har väckt honom efter det.. haha.. Han är så aktiv att han kan bli sådär paniktrött. Så gulligt. Det är så underbart när man ser att han är nöjd och den här helgen har han känts riktigt nöjd även om han drömde en hel del mardrömmar i natt. Då var det snarare jag som hade svårt att somna.

Nu har Jens gått iväg, han ska på bio med en kompis och jag ska klä på mig mjukisar och mysa med sonen min. Sen när han vaknar...