Jag har EN följare!

Vilmer kämpar tappert och vill ta sig fram!

Vilmer ligger däckad efter några intensiva timmar på öppna förskolan.

...hej Thomas, det var inte igår! =) Grattis till lillkillen! Underbart.

Vilken vacker dag! Blå himmel, sol och en himla massa snö och minusgrader. Så vackert och så friskt. Tog en liten rask promenad och hoppade på bussen till Solna c. Trodde att jag skulle shoppa någonting på rean, det skulle verkligen behövas, men jag åkte hem igen alldeles tomhänt. Tydligen är jag inte lika bra på att impulshandla längre som jag en gång var... "tacka gudarna för det"! Jag kom hem med lite tandkräm och våtservetter, så det var väl duktigt. Fast jag har fortfarande bara två plagg som fungerar. Ja, plagg. Jag har gått ner och är så nära min "gamla" vikt jag bara kan och det känns ändå skönt. Det gör inget att jag väger lite mer. Det konstiga är att min kropp liksom har förändrats och ibland känner jag inte igen mig alls. Gör man någonsin det? Känner man igen sig själv igen tillslut? Nu har det snart gått fem månader, är jag för hetsig? Det gör mig inte så mycket att jag förändrats lite i kropp och själ, men det kan ibland vara en underlig känsla. Det är en underlig känsla när man inte känner sin kropp som man levt med i (snart) 29 år... Mycket konstigt. Det verkar ju vara oerhört olika från person till person det här, somliga är precis som vanligt och andra har väl mått sådär efter förlossningen och så vidare. Jag har fortfarande inte riktigt vågat gå in på min erfarenhet. Den kanske kan skrämma folk eller så känns det bara väldigt utlämnande... Som sagt alla är vi olika. Vi sparar på det snacket ett tag till.

Efter Solna C kom vi hem, åt lite lunch och sedan tog jag Vilmer i famnen och så kilade vi ner på öppna förskolan. Det var mysigt. Vilmer var mysig och på hemvägen tittade han på mig, log och somnade i min famn. Jag struntade i vagnen eftersom det är så nära. Jag tror att han tyckte det var lite spännande att inte behöva ligga nere i vagnen utan att få se sig omkring. Han såg så nöjd ut. På bussresan hem hade jag honom sittandes i knät och han verkade så otroligt nöjd även då. Vilmer är en ganska stor kille nu och på lördag blir han fem månader.