Det som är utanför fönstret lockar inte ett dugg.

Snart ska jag klä på Vilmer och kliva ut i verkligheten i några timmar igen. Jag vill inte ut. Det är grått och kallt och jag känner mig trött. Inte för att det är ovanligt. Nu har media nästan lyckats skrämma upp mig när det gäller svininfluensan också... jag vill inte påverkas, men när man hänger hemma såhär och hör och ser allt så är det svårt att inte bli påverkad. Barn under 3 ska inte ta sprutan, barn under 3 ska ta sprutan... flera barn insjuknade... och så vidare. Mitt lilla skrutt får inte bli sjuk. Jag tror egentligen inte att han blir det heller, men glömmer inte att tvätta händerna noggrant! Nu vaknar V och han ska få äta lite innan vi beger oss.


ps. det är fredag! Äntligen fredag!

This Is It.

Igår blev jag dålig av vaccineringen i tisdags. Jag fick jätteont i armen och hade feber och kände mig totalt sänkt. Armen gör fortfarande ont men jag mår mycket bättre idag. Efter att ha proppat i mig några alvedon igår kväll kändes det bättre och det blev bio tillslut.
Jag åkte in till stan vid sjutiden och träffade min gamla härliga kompis Lina. Det var mörkt och kallt och vi passade på att njuta av ett glas vin inne på varma Kungshallarna före bion. Vi pratade om gamla tider, nya tider och våra bästa MJ minnen. Det var mycket lyckat. Det var ju med Lina jag upplevde Ullevi -97. Då njöt vi av MJ:s HIStory Tour. Det var något av det absolut häftigaste jag sett och hört någonsin! En otrolig upplevelse. Vi tältade på en familjecamping vid Liseberg (eller en bit från stan...hmm vars var vi?) och fick vara med om fantastiskt generösa folk på konserten samt det berömda göteborgskalaset. Vi köade länge utanför Ullevi för att få bra platser inne på stadion och det var värt det. Vi fick det färgglada bandet på armen som visade att vi kunde stå vart vi ville längst fram. Vid ett tillfälle flög MJ precis ovanför våra huvuden (som han gör i filmen... fast nu vinkade han lite fint och sa -Hi Kenny) och vi kunde se hans skosula. När han sjöng I´ll be there tillsammans med sin bror Jeremy rann tårarna nerför bådas kinder. Vi lyssnade mycket på Jackson Five under våran "mods-period", då vi också (alltid) hittade coola skjortor för 10 kronor på Uff.

Igår var vi alltså och såg This Is It på Rigoletto. Det fanns stunder då det kändes som vi var tillbaka på Ullevi 1997. Det var fantastiskt och jag hade kunnat se på filmen ytterligare två timmar... Man hann inte bli trött. Jag sneglade på Lina ibland och hon på mig och vi satt och sjöng med och mindes fenomenet Michael Jackson. Det känns fortfarande overkligt att han är borta.

Filmen var, i mina ögon och öron, grym och jag hade en superfin kväll med Lina. Sen är det ju fantastiskt att komma hem till sin fina familj. Killarna låg och mös i soffan och Vilmer sov längre än han någonsin gjort! Från ungefär 23 någonting till 04! Heeeelt sjukt, men skönt. Det måste vara ersättningen ändå... eller? TÄNK OM DET KUNDE VARA SÅ VARJE NATT.

Avslutningsvis... (haha...)

Is this the ghost of MJ?

http://www.telegraph.co.uk/culture/music/michael-jackson/5833370/Ghostly-image-of-Michael-Jackson-appears-on-car-bonnet.html

zzzzz

Vi vilar.

3

2

1

jag har inte mått så bra idag... hade till och med lite feber för ett tag sedan, men det är bättre nu efter några alvedon. Vi får se hur det blir ikväll. Jag vill inte banga. Jag vill gå. Hoppas. Nu vilar vi vidare en stund. Gosigt!

Sömnbrist: dålig skrift

På grund av trötthet blir det jag skriver ibland osammanhängande och flummigt, jag vill passa på att be om ursäkt för alla stavfel och konstiga meningar. Jag kan ju passa på att erkänna att jag talar ungefär lika bra som jag skriver för tillfället. Galet. Hjärnan fungerar liksom lite sämre just nu och ibland känner jag mig alldeles knäpp. //Sega råttan

ps. heja DIF ikväll!

Ingen sömn och ONT i armen.

Smärtan smög sig tillslut fram runt muskeln där jag tog vaccinsprutan igår. Smärtan har eskalerat och idag gör det jätteont. Detta skulle kanske inte vara ett så stort problem om jag inte hade haft en son (på snart tre månader) som måste bäras på lite då och då. Det gör något så djävulskt ont men det måste göras. Till råga på allt var det en dålig natt i natt. Vilmer sov inte så bra vilket betyder att inte heller jag sov så bra. Jag är galet trött och har galet ont. Det konstiga är att man inte ser något spår av sprutan. Inte en liten prick på armen, inget blåmärke, ingenting, bara smärta.

Städning pågår. Som jag har längtat efter att få en stund över till att städa.
Har nästan lärt mig att ta en sak i taget nu... Städar liksom där jag kommer åt och när jag kan. Jag är inte manisk när det gäller att städa, jag vill inte ha det kliniskt rent, men jag blir tokig när det är alldeles rörigt. Försöker lära mig att ta det lugnt när det gäller stökeriet. Försöker lära mig att det är ok. Jag har blivit bättre, det måste jag ändå få säga. När jag växte upp sa mamma alltid (det gör hon nog fortfarande när jag tänker efter) att vi hade det så stökigt. Om någon skulle komma på besök var vi tvungna att städa som tokar annars var det pinsamt. Grejen är den att vi aldrig eller sällan hade det så stökigt att det skulle vara pinsamt. Det fanns många andra som hade det mycket stökigare. Både jag och min storasyster var otroligt "renliga", som små hushållerskor faktiskt. Min syster la alla papper och tidningar i prydliga högar och jag slängde väl in kläder i garderoben. Vi städade gärna undan, vi lärde oss det. Tyvärr tror jag att det blivit lite av en tvångstanke som jag försöker bli av med. När vi ska få besök får jag små utbrott över hur det ser ut i lägenheten. Jag säger att jag skäms över hur det ser ut och städar i ren panik. Men jag har blivit bättre. Jag har det lite stökigt hemma och det gör ingenting! Fast när vi får besök försöker jag förstås göra det lite mysigt och trevligt och då är jag där och plockar igen, men det blir aldrig kliniskt rent, bara lite mer städat. En sak i taget, ett rum i taget. Det är ok.

Ikväll blir det This Is It på bio. Nu vaknar min Ville.

Vilmer imorse.

Svininfluensan - nej tack!

Vilmer vilar i vagnen efter en liten promenad ute i det kalla. Usch vilka kalla vindar! Jag har fyllt på med lite kaffe och just nu är det Project Runway repris som gäller. Vi hade inget kaffe i morse, så dessa tre koppar satt riktigt bra! MUMS! Vi var nere på vårdcentralen där jag äntligen fick ta min spruta. Svininfluensa - nej tack! Vi fick vänta i ungefär 40 minuter eftersom alla som bor här omkring var där... eller ganska många av oss i alla fall. Än så länge känns det bra. Det gör inte ont eller så, men smärtan kan ju komma senare. Jag tog en vanlig influensaspruta för några år sedan och då blev jag mycket dålig. Jag hade feber och mådde illa. Vi får se hur det blir nu. Som sagt... än så länge är jag inte ens röd på armen. Jag klarar mig kanske helt utan...! (peppar peppar) Det känns skönt att ha tagit sprutan i alla fall.

Klockan är bara strax efter fyra och det är mörkt ute. Man blir så seg av mörkret och det enda jag vill göra är att mysa med familjen. Idag slutar Jens vid halv fem, sen skyndar han sig hem för att gå ut igen och springa men sen, när han sprungit färdigt, då ska vi äta och mysa igen. Härligt. Imorgon är planen att jag ska träffa en gammal kompis och gå på This is it. Inte vilken gammal kompis som helst förstås utan med Lina som jag var med på MJ konserten -97. Det ska bli supertrevligt.

Vaccinering

Nu har nya doser vaccin anlänt och det är öppen mottagning här nere runt hörnet mellan klockan 14 och 19. Jag ska gå ner till klockan 14 och ta mig en dos. Hoppas bara att det inte är totalkaos. Sjuksköterskan som jag pratade med i morse sa att det nog kunde bli lite kaos, men samtidigt visste hon inte om vaccinet skulle räcka till morgondagens öppna mottagning. Jag hoppas på min spruta idag. Jens har redan vaccinerat sig via jobbet och nu börjar svininfluensans spridning kännas mer påtaglig, som att den lurar runt hörnet. Jag vet att det är som en vanlig influensa, men jag vet också att det är lika bra att vaccinera sig... ju fler som gör det desto mindre chans för "influensaspridning". Jag vet att de liksom skräms lite extra på nyheterna, men det vore galet jobbigt om Vilmer blev sjuk till exempel. Jag vill ju skydda honom så gott det går.

Mot vaccinet!

November rain.

Shit det är november! Detta betyder att det snart är december och då är det ju snart jul. Oj oj oj... Vilmers första jul. Häftigt.

Typiskt. Nu vaknar han. Min lilla sötnos.

Sakta men säkert.

Det börjar hända saker. Sakta men säkert börjar min lilla familj ta sig ut i den stora vida världen... Det blir liksom lättare att ta sig ut och att träffa folk och göra annat än att torka spyor och vila här hemma. Det är nog ganska nyttigt att "lära sig mingla" igen. Det känns bra. Även om jag måste ta ett litet steg i taget... babysteps.

Halloweenhelgen 2009:

I lördags var det lite födelsedagsfika på kvällen hos våra fina "grannar" (det är de vi känner som bor närmast) som väntar tillökning . Inte långt kvar nu!

Igår var det söndagsmiddag hos min syster och det var kul att få träffa Vilmers superfina kusiner Stella, som fyller två i januari, och Liam, bara några månader äldre än Vilmer.

Full rulle.

(Min plan:)

Halloweenhelgen 2010:

Maskerad och härlig fest här hemma! Jag lovar och längtar! =)