Ingen sömn och ONT i armen.

Smärtan smög sig tillslut fram runt muskeln där jag tog vaccinsprutan igår. Smärtan har eskalerat och idag gör det jätteont. Detta skulle kanske inte vara ett så stort problem om jag inte hade haft en son (på snart tre månader) som måste bäras på lite då och då. Det gör något så djävulskt ont men det måste göras. Till råga på allt var det en dålig natt i natt. Vilmer sov inte så bra vilket betyder att inte heller jag sov så bra. Jag är galet trött och har galet ont. Det konstiga är att man inte ser något spår av sprutan. Inte en liten prick på armen, inget blåmärke, ingenting, bara smärta.

Städning pågår. Som jag har längtat efter att få en stund över till att städa.
Har nästan lärt mig att ta en sak i taget nu... Städar liksom där jag kommer åt och när jag kan. Jag är inte manisk när det gäller att städa, jag vill inte ha det kliniskt rent, men jag blir tokig när det är alldeles rörigt. Försöker lära mig att ta det lugnt när det gäller stökeriet. Försöker lära mig att det är ok. Jag har blivit bättre, det måste jag ändå få säga. När jag växte upp sa mamma alltid (det gör hon nog fortfarande när jag tänker efter) att vi hade det så stökigt. Om någon skulle komma på besök var vi tvungna att städa som tokar annars var det pinsamt. Grejen är den att vi aldrig eller sällan hade det så stökigt att det skulle vara pinsamt. Det fanns många andra som hade det mycket stökigare. Både jag och min storasyster var otroligt "renliga", som små hushållerskor faktiskt. Min syster la alla papper och tidningar i prydliga högar och jag slängde väl in kläder i garderoben. Vi städade gärna undan, vi lärde oss det. Tyvärr tror jag att det blivit lite av en tvångstanke som jag försöker bli av med. När vi ska få besök får jag små utbrott över hur det ser ut i lägenheten. Jag säger att jag skäms över hur det ser ut och städar i ren panik. Men jag har blivit bättre. Jag har det lite stökigt hemma och det gör ingenting! Fast när vi får besök försöker jag förstås göra det lite mysigt och trevligt och då är jag där och plockar igen, men det blir aldrig kliniskt rent, bara lite mer städat. En sak i taget, ett rum i taget. Det är ok.

Ikväll blir det This Is It på bio. Nu vaknar min Ville.