Misstänker misslyckande.

Oscars... hmm... tror inte att det kommer att gå vägen tyvärr. Har blivit riktigt sömnig redan vid nio dom senaste dagarna...

Håll tummarna och peppa mig!

Stockholmskonstsalong.com.

Jag älskar att gå på vernissage. Vilmer börjar bli lite van vid det här med vernissage tror jag... Det har blivit några stycken på sistone och han har ju inte direkt mycket till val. Vi var på vernissage idag. Vi besökte Hagasalongens vårvisning. Min kompis moster ställde ut och det gav ju ett utmärkt tillfälle att ta sig ut i solen idag. Vilken sol! Den värmde som vårsolen ska. Efter besöket på Hagasalongen bubblar det under huden och det kliar i fingrarna. Jag vill skapa någonting. Jag hann så långt att jag drog fram färger, vatten, penslar och dukar men så tröttnade Vilmer på att roa sig själv och han måste ju passas nu när han med ilfart tar sig från punkt A till punkt B. Jens är ute och har trevligt med min storebror Andreas och jag är hemma ensam med Vilmer en bra stund till. Kanske kan jag skapa något ikväll. Utställningar öppnar alltid mina inspirationskanaler, speciellt såna här stora utställningar som till exempel Liljevalchs vårsalong, som visar många olika tekniker och många olika sorts konstnärer. Det var supertrevligt. Tack för en fin dag Maria. Tack för all härlig inspiration konstnärer!

Nu ska jag mysa lite med sonen min.

Mamma, pappa och Vilmer.

Jens tog ledigt idag och imorgon så vi får extralång helg med extra mycket familjemys. Eftersom vi var uppe till ungefär halv två så har vi varit riktigt sega idag tyvärr och inte riktigt orkat göra någonting speciellt. Jag lyckades åka och shoppa några välbehövliga plagg till Vilmer, så lite fick jag gjort. Grejen är att vi satt i vårat rum igår. Det var så skönt att sitta inne i vårat gemensamma arbetsrum och pyssla med sitt eftersom vi lyckades lägga Vilmer tidigt. Det är ju inte alltid vi lyckas så att säga. Här sitter vi ikväll igen. Klockan är snart tio och Vilmer somnade redan vid halv nio. Vi får väl se om han klarar att sova hela natten. Hoppas. Jens sitter vid sin dator och jag vid min. Vi har båda ett glas vin att njuta av och så är det så tryggt och mysigt att kunna samsas såhär i vårat rum. Snacka om "quality time".

Imorgon ska vi äta lunch med Jens mamma, som är här och umgås med sitt andra barnbarn under sportlovet, och Vilmer ska få träffa sin kusin Filip för första gången. Filip är sju år om jag inte minns fel. Det ska bli trevligt.

Nu kommer vi till avsnittet som är mycket personligt... Igår kväll/natt rabblade jag på om att jag är en tv-junkie. Vilket avslöjande! Fast jag tror att det lät värre än vad det i själva verket är. Jag kan absolut vara utan TV . Det råkar bara vara så att jag ibland finner det avkopplande och mysigt med spännande film och overkliga serier. Har ni sett vackra Mad Men till exempel? För perfekt vackert 50- och 60 -tal för att vara sant. Serien handlar om snygga amerikaner i reklambranschen och i den branschen befinner jag mig till vardags, när jag inte är mammaledig. Det är underhållande.

När jag var liten ville jag inget hellre än att bli "filmstjärna", som jag så fint kallade det, eller sångerska. Flum och helt omöjligt verkade en del tycka, inte minst jag själv, och drömmen lades åt sidan (ännu ett avslöjande) för alltid. Det kanske låter lite sorgligt jag vet och någonstans inom mig ligger nog den där drömmen kvar och nöter på kropp och själ. Jag har sedan jag var liten gillat att låsa in mig i filmens och fantasins värld. Jag uppträdde på talangjakter i skolan (aldrig ensam dock) och jobbade hårt med film och teater både i skolan, på fritids och på fritiden. Det var kul. Jag och min syster skrev och satte upp egna pjäser och shower på landet så fantasin var det inget fel på. Det här var längesedan men vad kul vi hade! På grund av allt detta har det också visat sig att jag bär på ett litet "oscarsgalanintresse". Jag brukar se galan i repris eftersom det är näst intill omöjligt att titta på den live åtminstone när man jobbar måndagen därpå. På söndag är det dags igen eller tidigt på måndag morgon.

Ta en titt på tv-schemat på söndag:

Min plan är att i år försöka se så mycket jag orkar och kan av Oscarsgalans direktsändning! När jag idag kikade på tv.nu kände jag mig en aning osäker på om det här kan gå vägen. Rättare sagt, jag är säker på att det INTE kommer att göra det. Jag kommer inte palla, men jag ska försöka. Jag ska försöka!

Nu får jag inte babbla mer. Nu måste jag nog vila mig lite. Kanske mysa ner mig till någon film... God natt.

Har man lovat bilder på mysgropen så har man.

Innan jag går till sängs ...

Vilmers första provmys.

Vilmer Inflyttad.

Vilmer kan sitta i den.

Vilmer kan fortfarande smaka på allt.

God natt!

Livet runt trettio.

Jag älskar film och jag älskar serier! Periodvis skulle man kunna kalla mig för TV-junkie. Det kan bero på vädret, humöret eller bara den rena lusten. Jag får fly verkligheten. Jag får skratta, gråta eller bara vara i min ensamhet. Det är så jag tycker om att göra det. Jag tycker om att göra.. "det" ensam i smyg. Ibland sugs jag in i tv-träsket och det blir som en drog som tar över mina tankar och hjärnceller. Som sagt, det är nog bra att det handlar om perioder. Ibland hamnar jag i ett verklighetskoma. Tv:n står på men jag gör någonting helt annat, som till exempel att sitta och fundera över livet eller så kan jag bara sitta och rita. Det är nästan som att det som visas på skärmen blir mitt sällskap. En slags underlig och påhittad trygghet. Det kan helt enkelt vara avkopplande och roligt. DOOL är en sådan serie som bara står på ibland på morgonen. Jag behöver inte lyssna hela tiden och absolut inte titta, Salemfolket kan liksom bara vara där och bli besatta eller hamna i parallellvärldar som liknar paradis. Den serien kan man ju missa i flera år men ändå förstå igen eller kanske inte förstå. Otroligt underhållande och så långt ifrån verklighetstrogen att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Det kallar jag underhållning! Haha... Dool...



Som liten var jag småförälskad, inte bara i Alfons Åberg, utan också i en riktigt vuxen dramaserie. Det var slutet på 80-talet och början på 90-talet och jag minns det som igår. Serien visas åter igen på kanal 9 och det känns som en dramatrip och nostalgifest i ett. Hur mysigt som helst. Serien har allt helt enkelt och jag vet att det är pga den serien som jag fastnat för något så pinsamt som Brothers & Sisters på nian. Fast Brothers & Sisters är ingenting om man jämför med Thirtysomething. Thirtysomething. Några av skådespelarna från Thirtysomething är med i Brothers & Sisters och en av de är till och med producent för serien, så serien har väl lite av Thirtysomethingandan. Lite. Livet runt trettio. Den är ju ännu mer perfekt att följa nu när man faktiskt befinner sig runt trettio. Herrejösses nu blir klockan snart 1 och jag bara måste bums i säng. Jag får nog förklara det här inlägget en annan dag. Flummigt som vanligt och förmodligen allt för avslöjande. Jag är orolig.

Vilmer har humor...

Jens spottar ut Vilmers napp vilket ju är fruktansvärt underhållande! Visst? Vilmers skratt är det finaste jag vet.

OS är över och ute är det blaskigt.

Jag vill inte gå ut. Jag tänker inte gå ut. Måste jag gå ut? Har ni sett hur det ser ut där ute? Snöblask. Jag och Vilmer myser ner oss här hemma istället. Det finns mycket att pyssla med precis här där vi är, inomhus. Mycket städ och fix kvar efter allt ommöblerande. Det blev verkligen lyckat det här! Ommöbleringen. Vilmer har fått ett fint rum, som jag kan pyssla med när jag får lust. Det är inte direkt färdigt men man har ju inte råd att fixa allt på en gång plus att det är lite kul med ett pågående projekt. Mitt och Jens arbetsrum/ ateljé / musikstudio börjar ta någon slags form men nu måste vi få upp datorerna så man kan jobba lite. Som sagt det finns en hel del att pyssla med.

Den fina OS-mössan

Jag är en sådan som gärna tittar lite på OS. Är det OS så är det OS. Jag försöker följa de grenar där svenskar deltar och även om mycket i år visats på så knäppa tider, mitt i natten, så har man ju hängt med lite och kikat på det man kunnat och orkat. Igår såg jag till exempel hockeyfinalen (i och för sig halvsovande) mellan värdlandet Kanada och USA. Kanada vann och vilken stor fest det måste blivit där borta. Nu är det i alla fall över efter två veckor, ganska skönt faktiskt. Det skulle nästan vara ännu roligare med OS om det höll på i bara en vecka... Det blev i alla fall en hel del svenska medaljer och jag måste säga att jag blivit mäkta imponerad av dessa längdskidåkare. Idrottarna måste vara så starka och ha en otrolig uthållighet. Vilken vilja! Det är häftigt att se. Grattis alla OS-medaljörer! http://www.vancouver2010.com/