Imorgon ska vi äta lunch med Jens mamma, som är här och umgås med sitt andra barnbarn under sportlovet, och Vilmer ska få träffa sin kusin Filip för första gången. Filip är sju år om jag inte minns fel. Det ska bli trevligt.
Nu kommer vi till avsnittet som är mycket personligt... Igår kväll/natt rabblade jag på om att jag är en tv-junkie. Vilket avslöjande! Fast jag tror att det lät värre än vad det i själva verket är. Jag kan absolut vara utan TV . Det råkar bara vara så att jag ibland finner det avkopplande och mysigt med spännande film och overkliga serier. Har ni sett vackra Mad Men till exempel? För perfekt vackert 50- och 60 -tal för att vara sant. Serien handlar om snygga amerikaner i reklambranschen och i den branschen befinner jag mig till vardags, när jag inte är mammaledig. Det är underhållande.

När jag var liten ville jag inget hellre än att bli "filmstjärna", som jag så fint kallade det, eller sångerska. Flum och helt omöjligt verkade en del tycka, inte minst jag själv, och drömmen lades åt sidan (ännu ett avslöjande) för alltid. Det kanske låter lite sorgligt jag vet och någonstans inom mig ligger nog den där drömmen kvar och nöter på kropp och själ. Jag har sedan jag var liten gillat att låsa in mig i filmens och fantasins värld. Jag uppträdde på talangjakter i skolan (aldrig ensam dock) och jobbade hårt med film och teater både i skolan, på fritids och på fritiden. Det var kul. Jag och min syster skrev och satte upp egna pjäser och shower på landet så fantasin var det inget fel på. Det här var längesedan men vad kul vi hade! På grund av allt detta har det också visat sig att jag bär på ett litet "oscarsgalanintresse". Jag brukar se galan i repris eftersom det är näst intill omöjligt att titta på den live åtminstone när man jobbar måndagen därpå. På söndag är det dags igen eller tidigt på måndag morgon.
Ta en titt på tv-schemat på söndag:

Min plan är att i år försöka se så mycket jag orkar och kan av Oscarsgalans direktsändning! När jag idag kikade på tv.nu kände jag mig en aning osäker på om det här kan gå vägen. Rättare sagt, jag är säker på att det INTE kommer att göra det. Jag kommer inte palla, men jag ska försöka. Jag ska försöka!
Nu får jag inte babbla mer. Nu måste jag nog vila mig lite. Kanske mysa ner mig till någon film... God natt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar