
Jag älskar film och jag älskar serier! Periodvis skulle man kunna kalla mig för TV-junkie. Det kan bero på vädret, humöret eller bara den rena lusten. Jag får fly verkligheten. Jag får skratta, gråta eller bara vara i min ensamhet. Det är så jag tycker om att göra det. Jag tycker om att göra.. "det" ensam i smyg. Ibland sugs jag in i tv-träsket och det blir som en drog som tar över mina tankar och hjärnceller. Som sagt, det är nog bra att det handlar om perioder. Ibland hamnar jag i ett verklighetskoma. Tv:n står på men jag gör någonting helt annat, som till exempel att sitta och fundera över livet eller så kan jag bara sitta och rita. Det är nästan som att det som visas på skärmen blir mitt sällskap. En slags underlig och påhittad trygghet. Det kan helt enkelt vara avkopplande och roligt. DOOL är en sådan serie som bara står på ibland på morgonen. Jag behöver inte lyssna hela tiden och absolut inte titta, Salemfolket kan liksom bara vara där och bli besatta eller hamna i parallellvärldar som liknar paradis. Den serien kan man ju missa i flera år men ändå förstå igen eller kanske inte förstå. Otroligt underhållande och så långt ifrån verklighetstrogen att man inte vet om man ska skratta eller gråta. Det kallar jag underhållning! Haha... Dool...

Som liten var jag småförälskad, inte bara i Alfons Åberg, utan också i en riktigt vuxen dramaserie. Det var slutet på 80-talet och början på 90-talet och jag minns det som igår. Serien visas åter igen på kanal 9 och det känns som en dramatrip och nostalgifest i ett. Hur mysigt som helst. Serien har allt helt enkelt och jag vet att det är pga den serien som jag fastnat för något så pinsamt som Brothers & Sisters på nian. Fast Brothers & Sisters är ingenting om man jämför med Thirtysomething. Thirtysomething. Några av skådespelarna från Thirtysomething är med i Brothers & Sisters och en av de är till och med producent för serien, så serien har väl lite av Thirtysomethingandan. Lite. Livet runt trettio. Den är ju ännu mer perfekt att följa nu när man faktiskt befinner sig runt trettio. Herrejösses nu blir klockan snart 1 och jag bara måste bums i säng. Jag får nog förklara det här inlägget en annan dag. Flummigt som vanligt och förmodligen allt för avslöjande. Jag är orolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar