Det tar på krafterna det här... Vilmer är sjuk.

Stackars lilla Vilmer. Han mår inte så bra idag. Han har faktiskt inte mått bra på hela helgen. Vilmer har haft feber, han är snorig och han har en hemsk hosta. I natt var hostan som värst! Stackars lilla snorjärs. Alla våra helgplaner fick alltså läggas åt sidan. Det blev till exempel ingen middag hos Alexandra, Martin och Arthur i lördags som planerat och det blir inte heller något babysimmande idag tyvärr. Han ser lite piggare ut idag, men efter en hemskt jobbig natt så är hela familjen lite smådäckad. Jag som såg fram emot babysimningen och den härligt ljumna bassängen... ah... Det känns väldigt tråkigt att missa en lektion, men vad ska man göra. Vi får hoppas att han blir frisk snart! Imorgon är ju planen att gå ner till Öppna med Sofie och Mingus! Om vi bara hade mysgropen nu, då hade vi kunnat mysa ner oss i den. Eftersom krafterna är få och mesiga blir det inget mer skrivande just nu. Inspirationen är inte på topp och tröttheten har krampaktigt tagit över allt som tillhör kroppen min. Nu ska jag duscha och sen ska jag gosa med min snoriga son och min trötta sambo. Klart slut.

Läskiga räkningar.

Härliga Kreatima.

Månadens räkningar är nu betalda och familjen är pank, intressant... Det blir en riktigt snål månad det här med storhandlande och hela kitet. Just därför kanske det kändes ännu mera lyxigt att bli bjuden på lunch som jag blev igår. Jag pulsade fram med vagnen i snöstormen inne i stan igår för att nå min lunchdejt och det var det värt! Det är alltid trevligt att träffa Petra, en före detta arbetskamrat och det var extra trevligt att få komma på lite "studiebesök" på hennes inte så nya arbete. Man var tillbaka i byråbranschen en stund. Ibland kommer jag knappt ihåg hur det var på jobbet... hur livet var före Vilmer. Jag tog mig tid och tålamod att slinka in i några butiker på väg hem från lunchen. Det var svårt att ta sig fram, det var snöstorm och slask på gatorna. Skam den som ger sig. Jag lyckades i alla fall handla lite ritmaterial och cernitlera för mina födelsedagspengar som jag fick av Jens och Vilmer. Jag vill rita nu, men det är trögt att sätta igång. Tråkigt att det ska vara så, men det är skönt att ha grejerna hemma, för då är det bara att sätta igång när lusten visar sig!



Dagens vinterväder var bättre. Jag och Vilmer (i vagnen förstås) tog en liten vinterpromenad. Jag är trött på vintern och jag är trött på den tröga snön, men idag var det vackert där ute. Snön låg alldeles vit på marken och solens (lite) värmande strålar glittrade på den kalla snöytan. Det var så fint och det var kallt. Om vintern nu ska finnas kvar ett tag till så är det väl såhär man vill ha det. Vackert.



Idag kommer Jens mamma tillbaka från en långresa. Hon har spenderat ca fyra veckor i Chile och jag är inte alls avundsjuk... eller kanske lite. Det ska bli spännande att höra om resan. Min dröm har länge varit att ta mig till Sydamerika och få utnyttja min spanska. Vi får väl se och vi får väl hoppas.



Undra om jag orkar pyssla lite. Borde egentligen städa lite men det gör jag ju mest hela tiden...

Snöstorm.

Jag vill ha sol! Jag vill ha vår! Jag vill ha sommar! Nu är jag lite trött på det här med vinter även om det har varit en väldigt fin vinter. Jag hoppas nästa vinter blir lika snöig, så man kan få åka pulka med Vilmer. Så mysigt! Idag håller vi oss inomhus i värmen fast jag hade nog mått bättre av att komma ut på lite promenad. Man känner sig lite instängd, men alla dagar måste inte vara så händelserika. Imorgon har vi en lunchdejt i stan, så det känns helt ok att ta det lugnt idag och stanna hemma.

Här om kvällen var Vilmer ett riktigt litet busfrö. De som hört hans skratt vet hur fint det låter och han höll på att "skratta på sig" när han busade. Han skulle sova och vi la honom i hans säng, men så efter två sekunder såg vi hans huvud. Han hade förstås vänt på sig och låg på magen med huvudet högt och ögonen kikandes över sängkanten. Så fort han såg mig skrattade han. Det var fantastiskt och för varje dag som går känns det som att han är med på ett helt annat sätt. Han utvecklas så fort att man nästan inte hinner med. Det är häftigt. Sötnosen.

Idag fyller Vilmers kusin 2 år. Grattis Stella! Stella är mummis första barnbarn och mitt första syskonbarn och det är galet att hon redan är två år. Jag minns det som igår... när vi alla samlades på sjukhuset och fick vår första glimt av den lilla flickan. 2 år. Ja herrejösses.

Nu vaknar Vilmer efter ännu en liten "powernap".

Glömsk.

Idag skulle det mest handla om lugn och ro hemma och om orken fanns skulle vi gå ner till öppna förskolan vid tvåtiden, lagom till sångstunden. Mycket gick enligt planerna, men jag gick runt hela förmiddagen med en konstig känsla. En känsla att jag glömt någonting eller någon. Jag kom till öppna vid tjugo minuter i två och möts av två förvirrade pedagoger. - Men skulle inte du vara med på mötet som pågår där inne? Jo visst skulle jag det! Jag hade totalt glömt föräldragruppen och mötet med sjukgymnasten som skulle ske idag från klockan ett. Typiskt. Jag kom in som ett yrväder med Vilmer i famnen och fumlandes med Vilmers nappflaska (ja för han skulle ju äta just då också) och kände mig så otroligt klumpig och så otroligt trött mig på själv. Det kan bli så jag vet och jag ska inte älta över den saken, men ibland blir man bara så trött på att vara trött och att inte ha full kontroll. Kommer jag någonsin ha bättre koll igen? Det känns inte så i alla fall. Jag är förvirrad, trött och fruktansvärt seg i huvudet och förstår inte ens varför jag envisas med att tro att jag kan sköta en blogg, visserligen superliten men ändå en blogg. Jag undrar jag... Jag hann närvara i sådär en kvart på mötet och fick väl inte ut så mycket av det,men man kan ju alltid ringa och fråga om man undrar någonting och jag fick med mig papprena: Ryggråd till dig - som nybliven mamma och Bäckenbottenträning. Här ska knipas, knipas och knipas igen helt enkelt. Det har slarvats med det, det måste jag erkänna, men jag försöker knipa så fort jag kommer på tanken. Nu är jag slut i huvudet och verkar behöva vila lite. På torsdag ska jag luncha med en gammal arbetskamrat. Jag får INTE glömma! Oj oj oj ... Imorgon är en annan dag.

ps ingen mysgrop än..

..vi som längtar så!

Vilmer vilar i vagnen efter några intensiva timmar på öppna förskolan.

Vilmers nya favorit.

Idag träffade vi några små nykomlingar på öppna förskolan. Två små flickor på sex veckor och två små pojkar, tvillingar. Idag insåg vi att Vilmer blivit för stor för måndagsgruppen som är för bebisar mellan 0 - 6 månader. Jag kan bara inte förstå att Vilmer varit så där liten! Ännu mindre till och med. Det är bara fem månader sedan, men det känns så konstigt och det känns så långt borta. Vilka små söta bebisar! Herregud. Vi hade det bra på öppna idag. Det var riktigt mysigt faktiskt. Lite kaffe, lite sång och mycket mys.

Vilmer simmade igår igen. Han guppade runt där i poolen och såg ut att trivas. Nästa gång ska det hällas lite vatten på bebisarna för nu ska det förberedas inför den häftiga dykningen! Det ska bli så spännande, men också lite nervöst. Dagens rapport känns lite klen. Jag känner mig så otroligt trött så jag ska nog lägga mig i soffan och vila lite innan Vilmer vaknar.