Förbud hit och förbud dit.

Alla gatumusikanter är inte superskickliga eller intressanta eller trevliga att lyssna på, men livar de inte upp stämningen i stan ändå? Tänk vad tråkigt det skulle bli om man förbjöd gatumusikanter från att musicera på gatorna... vänta, är det inte så man gjort någonstans i Sverige? Från och med igår, den 1 juli, ska gatumusikanter förbjudas i Göteborg. Kommunen röstade igenom beslutet efter att anställda på butikerna i centrala stan blir störda av att höra samma låtar om och om och om igen så pass att de beskriver situationen som "tortyrlik".
Viss sorts musik kommer visst att få spelas vissa tider på dygnet, så det gäller att läsa på om alla nya och nödvändiga (inte) lagar. Det låter mer som att man inte hade fler punkter på dagordningen. Humor. Kan man inte be de spela något annat eller be de flytta på sig lite? Det måste gå att lösa på ett annat sätt än med förbud. Samtal någon?

Undra om jag (som inte har några semesterplaner) ska gräva fram min gamla altsaxofon, putsa den ordentligt och ta tåget till Göteborg... Fast det skulle nog mer liknas med tortyr förstås, det var nämligen inte igår jag tog ton.

Hårtork.

Den är från 60-talet, den är grymt snygg, estetisk och den fungerar. Nu är frågan… Var ska man ha den? Tack Laila, den står tryggt och snyggt i bokhyllan hemma i vardagsrummet och där får den nog ändå förbli.

Shopping och CSN skulder...

Jag lämnade tillbaka skorna, men så köpte jag ett par andra... i storlek 35 faktiskt! Scorett på folktomma drottninggatan (inte!). Där hade de minsann några 35:or utspridda på hyllorna. Man bli så glad. Där är det i alla fall REA, som det är överallt just nu och man kan nog hitta några godsaker till om man så vill.

Imorse tog jag fram alla räkningar och fann inte den ack så viktiga CSN räkningen. Panik! Jag letade som febrilt överallt, men ingen sådan räkning dök upp. Vi har haft en del tjafs med de, jag och min sambo Jens. Det hela slutade med att han blev skyldig att betala tillbaka en himla massa extra pengar och ja... det är ju bara att göra som de säger. För en gångs skull blev det i alla fall ett trevligt samtal till CSN för att be om en ny avi. Det visade sig att jag betalat den redan förra månaden. Det var ju faktiskt himla skönt, även om det var vi som redan betalat den, så får man en känsla av att man slipper en månads inbetalning. Helt ologiskt.

Nu är i alla fall nästan alla räkningar betalda och man vet vad man ska leva på denna månad… Bra eller anus, vi får väl se.

Vilken Jobbig dag.

Idag är det ingen bra dag. Det är tungt och varmt (fast det tycker jag ju om egentligen) och Bebis trycker på mer än någonsin. Idag är det tungt. Det är som att ha en ettrig liten Gremlin i magen… helt absurt. Jag känner mig helt slutkörd.

Fler små fötter finns!

Har lyssnat en del på P1 idag. Har hört allt från härligt upprörda samtal i Ring P1 till 80-åriga sexologer i Kropp och själ. Tydligen har Sveriges första sexolog Maj-Brith Bergström-Walan storlek… wait for it… wait for it… 33, som högst 34 i skostorlek! Jag ville bara nämna det och säga att jag förstår hur det känns när hon berättar att hon önskat att hon haft större fötter.

FIGHTEN.

Den som känner mig vet att jag försöker komma över min löjliga spindelskräck. Men hjälp, den här hoppar!

Tänkte vara hygglig och hjälpa den ut genom fönstret men nu vet jag inte var den är...

HJÄLP.

Två gånger på samma dag.

Tror ni inte att hon smiter in i samma tunnelbanevagn och sätter sig mitt framför mig när jag är på väg hem!? Lila damen. Inte klokt och mycket konstigt och faktiskt sant! På vägen hem igår gläds jag åt att folket på perrongen börjar minska i antal. Jag tar en plats och andas ut men så plötsligt skymtar jag någonting lila, någonting som är fladdrigt och lila. Tänk att det kunde bli så. Jag åker hem lite tidigare än vanligt och där är lila damen, som också ska åka hem. Hon sätter sig dessutom mittemot mig. Ha! Om hon bara visste att hon funnits i mina tankar och finns i mina texter. Märkligt.

Jobbet sinar - semestern kallar.

Inte så mycket kvar att göra nu... snart bara 9 arbetsdagar kvar till semestern.

Jag har skrivit OK med papper å penna...

Storlek 35 efterlyses

Små fötter – stora besvär. Jag vill också ha ”vuxenskor”. Jag är 28 år och har små fötter. Jag kan till och med klämma in fötterna i ett par 34:or ibland beroende på skor, men det som funkar allra bäst är storlek 35. Det är inte ofta man kommer över bra skor i storlek 35, men det finns några sådana butiker även i Stockholm och inte bara secondhand. Jag ska luska ut vilka de är och informera sen, för jag vet att det måste finnas fler med detta problem! Min mamma hade fyndat hela två par snygga 35:or på söder. Hon är proffs på att hitta små storlekar så hon får köra en guidning sen. Idag hittade jag ett par 36:or, som satt bra och var jättesköna. Då kan man ju inte låta bli! Jag kan inte låta bli. Det här med skor det är verkligen ett beroende men också en sport för en sådan som mig med pygméfossingar. Hjälp mig hitta passande skor.

Fler 35:or tack.

(bilden på pygméfossingarna är tagen på Fårö förra sommaren)

REA

Shopping. Jag är ganska bra på att slösa pengar. Jag köper billiga saker (ofta på rea och från lite här och där) men kan just därför få för mig att jag kan köpa mer… en ond cirkel med andra ord. Jag har dock erkänt detta både för mig själv och för min sambo och för några fler. Nu för tiden visar jag upp mina inköp där hemma och sedan på ren panikkänsla lämnar jag tillbaka dessa. Jag har även blivit lite klokare och lite sämre på impulsköp (som förut varit mitt största problem). Idag gjorde jag några impulsköp. Fy! När man är såhär gravid… tycker man (eller jag i alla fall) att man är värd att shoppa lite eftersom man inte kan ha några av sina gamla kläder. Jag försöker köpa grejer som jag kommer kunna använda efter graviditeten också, för jag är inte dum och jag gillar inte att ha något en gång och sen slänga det (fast jag gjort ett antal sådana köp i livet). Det är svårt. Det är svårt över huvudtaget för mig att strosa runt kvarteren och låtsas som jag inte ser alla REA - skyltar. Det är svårt att låta bli helt enkelt. Man ser så mycket man vill ha men som man vet att det inte är någon idé alls att köpa nu. Det blev några påsar idag. Vi får väl se vad jag behåller och vad som lämnas tillbaka.

Giriga och falska (inte tillräckligt) gamla damer i lila.

Tunnelbanan. Den har varit min ovän ett ganska bra tag nu, men det är också ett måste för mig för att kunna ta mig till jobbet och hem. Det är trångt, varmt och folk beter sig inte som folk. I morse fanns inga sittplatser. Jag har lite ont i ryggen, men mest är det bara himla tungt just nu. Jag ska föda om en och en halv månad ungefär och mina fötter är svullna. Ingen sittplats, ok. Jag lutar mig mot vagnens vägg och får några ”stackars-dig-blickar” riktade emot mig. En som verkligen visade sitt medlidande genom suckar och blickar var en äldre dam klädd i lila byxor, ljuslila skjorta och en rosa hatt. Hon fick inte heller sitta. Sen var det någon som klev av (nära där jag stod) så jag böjde mig för att samla ihop mitt pick och pack (datorn och väskan) och när jag reser mig ser jag den lila damen ta sats och hon fullkomligt väller sig över sittplatsen. Blickarna var visst inte av medlidande utan snarare signalerade dessa en kamp, kampen om sittplatsen. Hon var inte tillräckligt gammal heller. Hon var stor och robust och hade gott kunnat stå den sista korta färden. Hon klev dessutom av två stationer efter erövrad sittplats. Ville bara säga att möts vi igen vet jag att kampen… it´s on! Helt enkelt.


Helgen. Fredagskvällen gick förstås i likvakans tecken. Michael Jackson spelades timme efter timme där hemma och tillslut tvingades vi stänga av på grund av ren matthet. Den konstiga känslan övergick till en smärre deppighet och det kändes bara tomt och konstigt. Kortare diskussioner om MJ:s betydlighet och konstigheter växlades, men sen orkade vi inte mer. Kvällen avslutades med diffusa låtlistor med enkla regler. Först väljer jag två låtar av olika artister, sen väljer du och sen väljer jag… Gungandes vid ”musikcentret” där hemma tittade jag tillslut på klockan. Klockan hade blivit senare än två och Bebis gungade med hela kvällen. Det var ändå en mycket trevlig kväll. Nu är det bara att gå ner i källaren och rota fram alla MJ - minnen… konsertfoton och tidningsurklipp. Tror det kan finnas några sådana.


Vilken helg! Vilken sommarhelg! I´m loving it. Vi har promenerat i Vaxholm, ätit glass och frukt och badat en hel del. Att bada kan liknas med magi. Helt viktlös guppade jag runt i vattnet och det var så skönt. Efteråt var jag så trött att jag, efter att ha svept i mig en SUPERGÓ Virgin Mojito, somnade i fåtöljen på ballis (balkongen). Helt underbart. (Tack tack alla ni som medverkade i helgens värme.)