Sängen är sänkt och poika är frisk.

intern

Nu mår Vilmer bra igen. Han är lite snorig och hostig än men sådant kan ju hålla i sig ett bra tag. Han är sig själv... pigg och glad (för det mesta). Igår sänkte vi hans säng eftersom han är på god väg att klättra upp och hoppa ur spjälsängen. Det går så fort nu. Själv har jag drabbats av något slags ryggskott. Har så galet ont i ryggen. Så fort jag rör mig så smärtar det så tårarna rinner. Det är inte så skönt när man har en liten poika som måste bäras till skötbord etc. Det är bara att härda ut och hoppas på att det släpper snart. Hittade några Voltaren i medicinskåpet så nu håller jag tummarna att ett piller kan hjälpa en aning.

En friskare och gladare poika!

Gårdagen var tung och fylld av feberyra och slemkräks. Idag ser Vilmer ut att må mycket bättre. Det är liksom lite liv i pikku poika igen, vilket är underbart. Jag har saknat hans stora, fina, nyfikna och blåa ögon. Jag har saknat hans leenden och hans skratt. Pikku Poika skrattar högt igen. Han är fortfarande lite seg, men det är ju förståeligt. Jag känner mig alldeles mör i hela kroppen. Det har ju blivit mer bärande av bebis än på länge och nu väger ju bebis cirka åtta kilo... så det blir ju ganska tungt tillslut. Imorgon får vi ta oss till öppna så han får träffa lite andra folk och så att jag får träffa lite andra folk. Vi är nog båda lite trötta på våra intensiva dagar ihop. Visst är han fortfarande snorig och hostig och slemmig, men den där elaka febern är äntligen väck!

Skulle nog behöva gå ut en sväng fast det ser inte särskilt inbjudande eller "utbjudande" ut. Det ser fruktansvärt kallt och blåsigt ut där ute. Burr! Vi får se hur det blir. Först ska här tvättas klart. Hela lägenheten har förfallit på denna vecka som gått i förkylningens tecken. Det ser hemskt ut i varje rum och hörn. Blä! Mot återställning och ut med bacillerna!

Nu luktar det... lite... bajs.

Feberns comeback.

Imorse vaknade jag bredvid en kokhet Vilmer. Stackarn. Han hade lite feber igen och den hemska hostan består och det äckliga slemmet hittar inte ut. Slemmet fastnar i halsen och när det händer ser både jag och Vilmer livrädda ut i några sekunder. Jag känner mig så otroligt hjälplös. Nu har han fått lite ro och han vilar, men det känns trögt. Han äter mindre och han ler inte lika ofta. Han ser liksom sorgsen ut. Hoppas den här förkylningen ger med sig snart. ORKA!

Snor och hosta är blä

Liten sjuk. =(

Det här är Vilmers första "riktiga" förkylning. Täppt i näsan var han ju en hel del som pytteliten, men nu är han sjuk och han är mycket nära sin första "nils- poppe-mustasch"...

Jag har lagt ut täcken, filtar och kuddar på vardagsrumsgolvet och här ligger vi nu i en liten hög, jag och Vilmer. Vilmer är supersnorig men det värsta är den hemska hostan. Fy vilken hosta. Stackars liten. Jag känner mig så hjälplös. Jag vet ju själv hur jobbigt det är med hosta och hur ont man kan få i kroppen, tänk då hur jobbigt det måste vara för Vilmer som är så liten. Han är alldeles slemmig i halsen vilket märks efter att han ätit. Då kan han få som en klump i halsen och då skräms han. Det är så läskigt... det låter som att allting täpps igen i hals och näsa och sen kommer lite kräks. Stackars Vilmer. Det gäller att hålla lugnet och inte stressa upp sig. Fast det är otroligt obehagligt.

Vilmer vill bli buren nästan hela tiden just nu, annars skriker han... Det märks på kroppen att man burit mer än vanligt. Jag har lite ont överallt. Eftersom man är trött bär man fel. Inte en chans att man orkar analysera sin bärmetod. Synd men sant. Vilmer är fin. Just nu ligger han och sover på kuddhögen. Han fick äntligen lite ro i kroppen. Snart kommer han vakna och vilja äta. Hoppas det inte blir sådär läskigt igen... Hoppas han snart blir frisk.