Gårdagen var tung och fylld av feberyra och slemkräks. Idag ser Vilmer ut att må mycket bättre. Det är liksom lite liv i pikku poika igen, vilket är underbart. Jag har saknat hans stora, fina, nyfikna och blåa ögon. Jag har saknat hans leenden och hans skratt. Pikku Poika skrattar högt igen. Han är fortfarande lite seg, men det är ju förståeligt. Jag känner mig alldeles mör i hela kroppen. Det har ju blivit mer bärande av bebis än på länge och nu väger ju bebis cirka åtta kilo... så det blir ju ganska tungt tillslut. Imorgon får vi ta oss till öppna så han får träffa lite andra folk och så att jag får träffa lite andra folk. Vi är nog båda lite trötta på våra intensiva dagar ihop. Visst är han fortfarande snorig och hostig och slemmig, men den där elaka febern är äntligen väck!
Skulle nog behöva gå ut en sväng fast det ser inte särskilt inbjudande eller "utbjudande" ut. Det ser fruktansvärt kallt och blåsigt ut där ute. Burr! Vi får se hur det blir. Först ska här tvättas klart. Hela lägenheten har förfallit på denna vecka som gått i förkylningens tecken. Det ser hemskt ut i varje rum och hörn. Blä! Mot återställning och ut med bacillerna!
Nu luktar det... lite... bajs.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
Va skönt att det eländiga börjar gå över! Kaila och jag var tillräckligt krya idag för att våga oss till babymassagen på öppna - det var superhärligt! Jag förstår mycket väl att ni längtar ut i friska luften, kylan var inte så värst idag men det var inte roligt att dra vagnen på oplogade, moddiga vägar. Hoppas att vi kan ses snart, haleja teille kaikille! :)
SvaraRadera