För lite sömn och för mycket snor!

Hjälper Vilmers täppta näsa.
Måste dock springa ner till apoteket och inhandla .. sugen..
det sägs att den fungerar bra.

Vilmer är dunderförkyld. Han har gudskelov ingen feber, men snoret har tagit över hans små näsborrar och slemmet har satt sig fast i halsen. Han har svårt att andas när han ligger ner och därför har jag sovit ungefär tre timmar i natt... och igår natt. Han hostar. Det låter så jobbigt och jag lider med lille V. Tänker på hur jobbigt det är att själv vara alldeles täppt, fy! Tänk att vara så täppt när man är tre månader och inte kan snyta sig eller harkla sig. Stackars liten. Just nu plågas han av sin dagliga dos av irriterande hicka också. Det var just snällt. Han kan väl få slippa hicka någon dag, speciellt nu när han är så förkyld.

Idag övervann jag en rädsla som suttit djupt inom mig en längre tid, att ta tempen på min son. Det gick bra och jag är glad att meddela att han inte hade någon feber. Nu vet jag att jag visst klarar av det och Vilmer var världens snällaste och lugnaste. Började tro att han skulle hata mig efter alla näsdroppar och koksaltslösningar jag tvingat in i hans lilla snok, men det verkar som att han på något sätt förstår att det hjälper och underlättar.

Även om lille V är förkyld tog vi en liten utflykt igår. Det är viktigt och det är skönt att komma ut lite. Vi träffade Marita och Frans på min gamla arbetsplats där vissa vänner fortfarande kämpar på. Speciellt fina Maria! Det var kul att träffa Maria. Marita är också en gammal arbetskamrat (för längesen) och en mycket gammal kompis till just Maria och Frans är Maritas ca 3 månader gamla son. Frans är alltså bara några veckor äldre än Vilmer. Vi hoppas på att dessa tu kommer att gilla varandra och vilja leka någon gång i framtiden. Vi får väl se. Jag ttror det. Jag tror att båda pojkarna kommer att bli supersnälla. Vi har träffat de två gånger tidigare, men då har killarna sovit under hela fikastunden (förutom vid matning), men igår var de vakna mest hela tiden. Det blev liksom deras första möte. Det kändes som att det gick bra, eller med andra ord... de förstod ingenting (eller gjorde de?).

Imorgon är en annan utflykt inplanerad. Jag och Vilmer ska åka hem till Alexandra och lille Arthur på fika. Vi får väl se hur det blir. Hoppas söta lille V blir bättre!