Vilmers gapskratt - mina tårar

I lördags var jag på min systersons dop hemma hos familjen på Lidingö. Jag hade på fredagen sprungit runt i Mörby centrum som en liten tok och hetshandlat bland annat skjorta och jeans till Vilmer. Jag hittade en svart och vitrutig lite "casual" skjorta på H&M som jag fick för 25 kronor (efter att ha letat fram kupongen med 50% rabatt... haha...snålis) och jeansen fann jag på åhléns. Kläderna var toppenfina! Det var Vilmers första skjorta och hans första jeans och han blev supersnygg till dopfesten. Även Liam (som min systerson heter) var fantastiskt fin i sin rutiga skjorta och slips. Skjortorna var ganska lika och kusinerna var också ganska lika faktiskt. Båda killarna är riktigt coola killar.

På lördagskvällen var jag på inflyttningsfest hos min gamla gymnasiekompis Alexandra och hennes Martin. Jag var på festen barn - och sambofri och det var ännu ett steg mot en mer social vardag. Det var precis lika jobbigt att ta sig dit som det varit de andra gångerna då jag gått "ut", men när jag väl var på plats funkade det. Det tog dock en stund att bli varm om kläderna och nervositeten släppte hyfsat sent, men den släppte tillslut. Jag kikade förstås på mobilen några gånger och en gång var det missat samtal från Jens. Jag ringde upp. Det visade sig att Vilmer fått en skrattattack som varat i hela två minuter den kvällen och jag missade det hela. Han har aldrig skrattat på det sätter förut. Det lät fantastiskt mysigt och på söndagen klämde han fram ett litet apskratt förmodligen för att han visste att jag var ledsen som missade det första. Det var fantastiskt!
Denna gång var jag hemma vid tvåtiden, efter att jag haft en trevig kväll med "K-holmen bruttorna", som släppte loss till 90-talshitar med Orup och Kicki Danielsson (hmm?).

Andra advent är förbi och julen närmar sig med stormsteg. Mina julisar till Jens är klara och jag känner mig hyfsat nöjd.

Vi har varit på Öppna förskolan två gånger denna vecka. Både i måndags och i tisdags besökte vi förskolan. På måndagen, då med gruppen för 0-6 månaders, var Vilmer trött och sov under hela sångstunden. Tror inte han imponerade särskilt mycket på de fyra små fickorna på filten. Igår höll han sig vaken och eftrsom det var barn mellan 0- 1 år så fascinerades Vimer av de lite större barnen. Jag tror att Vilmer tror att han är äldre än vad han är. Han tror till exempel att han kan gå och stå... Det funkar riktigt bra där borta och jag märker hur Vilmer märker att han är bland andra barn! Det är kul att se honom där. Sen när man kommer hem är han helt slut. Så gulligt. Klart att det tar på krafterna. Han var ett riktigt gos igår kväll. Han låg i sitt babygym och skrattade högt. Vilmers gapskratt får mig att börja gråta. Det är så vackert.

Idag blir det lugn och ro här hemma. En gammal kompis kommer på fika och Vilmermys.