Vilmer har haft en underbart gosig förmiddag efter en toppenfin natt!

Tänk så olika det kan vara... från dag till dag.
Just nu ligger han i sitt babygym och vilar efter att ha gosat intensivt med mor sin. Själv började jag bläddra bland bilderna på mobilen och det hela slutade i tårar. Lyckliga, men också lite ledsna tårar. Det kan ibland kännas som att tiden bara gick och den där pyttelilla killen som kom ut den 16:e augusti... han kan liksom kännas lite glömd. Det har inte ens gått fem månader än men tiden flög sin kos i sådan hastighet att jag inte hann med riktigt. Jag hann inte njuta som jag ville eller borde gjort (enligt mig själv...framför allt). Därför minns vi här i bilder den lilla underbara krabat som kom på sin pappas 30-årsdag med handen knuten ovanför huvudet, som Stålmannen och som, det första han gjorde, bajsade på sin mors högerarm... Vilmer. Finaste, vackraste Vilmer. (kolla in så mycket blont fjunigt hår han hade vid födseln.. gullegrisen!)