sol sol och mera sol

En ny bloggare. Sjukt efter jag vet, men tillslut kunde jag inte stå emot mina skrivsugna fingrar. Vi får väl se hur det går med det här. Det är möjligt att det stannar här. Kanske blir det inte roligare än såhär och jag ångrar mig... Hur ska man kunna veta om man inte provar.

Jag vet att jag inte är ensam om det här men jag älskar sommaren och idag är det sommar, ändå måste man jobba. Sitta inne på ett kvavt kontor och titta ut genom fönstret med drömmande ögon. Vill inte klaga, ska inte klaga, ska mest bara njuta. Man kan njuta fast man jobbar. Man kan ta en stund till att fundera över vad man ska göra sen när man får gå hem och man kan fundera på den stundande semestern.. allt för att man ska få känna små lyckorus springa genom kroppen. Lite bra musik i öronen passar också bra till drömmandet.

Vad skriver man i bloggen? Man får visst i princip skriva exakt vad man vill. Vad är målet? Mitt mål är väl att jag ska försöka skriva lite då och då, när jag vill och har lust, men inte att någon annan ska behöva läsa. Vill man att någon annan ska läsa? Kanske. Någon. Jag vet inte. Jag provar.

Jag ska i alla fall bli mamma i augusti (first timer) och jag vet att jag absolut inte är ensam om det heller! =) Babyboomen tycks smälla som värst i augusti och kaoset sprider sig "Får jag föda där jag vill?"... även jag har hamnat i den tankefällan några gånger. Fast det kan ju omöjligt vara det viktigaste. Det viktigaste är väl ändå det som kan ses som en klyscha... men huvudsaken är väl att vara på ett sjukhus med kompetent personal och så är det väl på alla sjukhus i Sverige eller? Jag hoppas det... Bara Bebis kommer ut ordentligt och vi mår bra så ska jag lova att vara glad!

Jag har under några veckors tid följt kaoset i BB-välden á la 2009. Man får/ska välja sjukhus där man vill föda MEN man måste förbereda sig på att man inte kommer få föda där tillslut. Jahapp. Först till kvarn. Spännande! Eller vi får väl se... Det känns i alla fall onödigt att stressa upp sig för något sådant. Man har tillräckligt mycket att tänka på helt enkelt. Tur att man har en lugn och sansad pojkvän (fast jag har ju aldrig sett honom i just den situationen förstås).

Sjukhusets informationskvällar och Föräldrautbildningen som man får gå på, det kan man skriva en hel del om... Det får kanske bli kapitel två. Detta var bara lite uppvärmning och nu ska jag äta glass. Mums.