En vanlig sådan: Tiden räcker inte till.

Ursäkt efter ursäkt... Jag får nog fortsätta lite på förra inläggets bana. Jag låter gnällig jag vet, men ibland låter jag så. Jag var nog en sådan som trodde att jag skulle ha all tid i världen som föräldraledig. Jo visst kan tiden fördelas annorlunda och visst kan jag välja och göra som jag vill, men jag har ju Vilmer. Han är en intensiv liten knodd med fantastiska förhoppningar om att till exempel börja traska precis när som helst. Det är intensivt och förstås fantastiskt, men jag har få stunder "för mig själv" om dagarna. Det är så det är. Det är så jag har det. Och jag är ofta trött. Där fick jag in den ursäkten också. Hehe.

Planera och fundera kan man ju alltid göra och ibland hinns det med några penseldrag och illustrationer... Allt beror ju på mig. Jag gnäller på mig och ingen annan. Bara så ni vet.

VM: Det står 1-1 och jag och J har spelat på oavgjort och hoppas på första LILLA vinsten...