Brott: Att vara ute några timmar på en lördag kväll tillsammans med gamla vänner (för första gången på ett år...)

Straff: Magsjuka

Somliga straffar Gud med detsamma heter det och igår kväll small det för min del. Jag blev Spyan d. ä. helt enkelt och orsaken är fortfarande okänd. Tack och lov kunde Jens vara hemma idag och ta hand om Vilmer medan jag kurerade mig.
Sakta men säkert har jag blivit bättre efter en hemsk kväll och en ännu värre natt. Det värsta jag vet är att ... kräkas nämligen... Jag har inte varit frisk direkt. FY! Kände mig som världens sämsta mamma varje gång jag hörde Vilmer yttra sig gnälligt. Jag ville ju gå upp och krama om honom, men som sagt, vilken tur att pappa Jens finns och vilken tur att Vilmer kan ta flaskan och gillar ersättningen! Nu mår jag bättre, men jag är svag och huvudvärken vägrar ge med sig. Vilmer och Jens ligger i badet och jag är hungrig men ändå inte ett dugg sugen på något. Konstigt. Vilken konstig magsjuka. Var kom den ifrån? Det kan inte varit maten igår eftersom Jens är frisk? Det var ingen bakfylla. Kan jag ha skakat hand med en sjukling eller vad? Fy säger jag bara. Det var inte kul.

När Vilmer var ca tio - elva veckor eller så (i magen) drabbades jag av vinterkräksjukan. Först i en vecka sen i en vecka till. Det var vidrigt. Jag var ju gravid och rädd och jag hatar att kräkas. Jag blev alltså sängliggande i mer än två veckor. Sjukt. Därför är jag glad att detta gått över nu. Måste dock vila lite nu för imorgon är jag hemma med V igen, ensam.

Nu ska jag plocka upp lille V från badet.